Ett liv med riesenschnauzer

Håll ut!

2012-02-07T17:43:00.001+01:00

När nya RiesenNytt kommer så kommer även uppdatering här!

Röja Har röntgats.
HD: A
ED: 1

Bajspåsar – ingen skitsak!

2012-01-16T20:15:00.000+01:00

Minpojkvän frågade tidigt i vårat förhållande om jag hade några kläder som inte innehöllhundgodis eller bajspåsar. Jag funderade en lite stund och kom till slut framtill att; "ja, det har jag, de utanfickor" och på något konstigt sätt så letar dessa svarta påsar sig in äveni de kläder som inte är så kallade ”hundkläder”. Så när man står där och skabetala i kassan och letar småpengar i fickorna flyger det påsar och godis åtalla håll. Samtidigt som man får sortera bort godisarna från de lösa mynten ochpå ett diskret sätt blåsa borta godissmulor ut plånboken. Ibland kan det dockvara bra att vifta med påsarna lite sådär nonchalant, för att tyst förklara attman inte blivit rånad eller misshandlad eller ja på sätt och viss misshandladmen av sin hund på ett vänligt, eller ja i alla fall kärleksfullt... Skit saksamma, man kan lättare förklara de smutsiga kläderna när man panikartatsprigner in på affären för att köpa köttbullar till dagens träning eller villbortförklara blåmärken på kroppen eller lerstänket i ansiktet efter träningen.

Är man inte särskilt van vid hundar är man inteheller medveten om påsarnas alla användningsområden. Första gången pojkvännen öppnademitt kylskap var han inte särskilt imponerad av att finna en svart påseståendes i kylskåpet; ”Men för i h–vete vad är det där du har i kylskåpet?”sa hanförskräckt och pekar in i kylskåpet. Jag förstod ingenting och gick för att sevad det var för fasansfull upptäckt han fann där. Det fanns en risk att det varnågot som fått liv efter att ha vistats där inne en aning för länge. Gröna luddigatomater är ju ingen ovanlig upptäckt eller en gurka som förvandlats till slajm.I värsta fall kunde det varit hushållsosten som blivit allt för lik någon av sinasläktingar inom mögelostarna. ”Där” sa han och pekar på en svart påse som står påen hylla jämte mjölken. ”Det ligger något en bajspåse så jag trodde du hadelagt in det där... Jag blev orolig att du flippat totalt!” Jag kunde verkligeninte motstå frestelsen och lät de små djävulshornen växa ut lite diskret bakomluggen. ”Men du vet väl att skägget ska ju till veterinären med avföringsprov imorgon...?” sa jag med frågande blick.

Jag kan verkligen inte beskriva hans ansiktsuttryck menden var verkligen obetalbar. Man kunde tydligt se hur tankarna rullar om hurhan på ett fint sätt ska kunna dumpa bruden som förvarar hundskit i kylskåpet. Hanbörjar sakta bli grön i ansiktet och jag såg att han försökte ta det som en manoch dölja sin äckelkänsla. Efter det tappade jag pokeransiktet och för att inteförstöra förhållandet var jag tvungen att berätta sanningen. Det var bara korvoch köttbullar från gårdagens träning i den svarta påsen och att skäget inteskulle lämna något avföringsprov till veterinären dagen där på. Han lärde sig därefteratt man inte förvarar hundbajs i påsar i kylen.

I stället råkade han utför att jag hämtade upp honomefter jobb och efter att tiden gick så blev han mer och mer orolig. (Inteberoende på att jag kör dåligt eller på något sätt oansvarigt.) Så diskter sommöjligt började han vrida och vända på sig. Tittade på sina skor, bytteställning och vände på sig igen men sa ingenting. Efter ytteligare någon kilometer kom jag på vaddet berodde på och talade om att; ”Om du tycker det luktar skit så är det det! Jag hittade tyvärringen papperkorg att slänga påsen i och så var jag sen att hämta dig så denligger på golvet bakom sätet.” En lättande suck kom från honom. Han hadeb blivitorolig att jag skulle känna doften och funderade på om det var så att hantrampat i något eller att någon av hans klienter kletat på honom eller att hani värsta fall inte inte blitt klart på toa själv..... Stackars människa vad hanfår stå ut med, inte nog med att skägget är galet, hennes matte är det också.

Återtill bajspåsarna, dessa svart plastpåsar hittarman även på något underligt sätt i handväskan, bilen, badrummet,nattduksbordet, vinden, garderoben, frysen, tvättmaskinen och på tvättlinan.Dessutom har de många användingsområden, nöden har ingen lag och bajspåsar ärdefentitivt ingen skituppfinning de går att använda till mycket som t.e.xbokmärke, doggy bag på restauranger för både matrester och porslin, soppåse,godispåse eller som jag erbjöd en”åksjuk” (läs överförfriskad) vän på nattbussen hem; ”Här får du en bajspåseatt spy i...” Personen tackade vänligt och sa efter en stund ”Kan jag få en spypåseatt skita i...? Eller nä, skit i det”

Bajspåsarna finns ju även i andra färger och tillmin stora förtjusning med dödskallar på. Jag trodde att döskallarna var till somen rolig dekoration och inte som pojkvännen antydde att det skulle vara en varningför farligt avfall. Vilket vi ännu inte överens om men i vilket fall så kandessa påsar användas tillmycket och frågan är om det är ett bra eller dåligt tecken och om man bör bliorolig eller stolt när ens, inte så hundvana, pojkvän också börjat tvätt hundbajspåsar(oanvända ska tilläggas) i tvättmaskinen?

MyDog

2012-01-08T14:52:00.000+01:00

Började natten med att sova mycket dåligt p.g.a. att grannarna hade förfest. När de tillslut slutade förfesta och gick på krogen somnade jag. Klockan 4,30 vaknade jag av att de vrålade. Suck. Bara en å'n halv timma tills jag ska upp. Försöker somna om och när man lyckas, ringer klockan. Tjoho! Studsar (läs ålade) ur sängen för att försöka inta lite frukost vid datorn och kik på fejjan. "Heja småkakorna" stod det på några personers logg. Vilken fylla det måste varit i natt.

Personen som bestämde att vi skulle åka kl. halv 8 hade backat ur men vi skulle ändå åka mitt i natten. Mycket god ide eftersom att chauffören muttrar över trötthet och jag instämmer och klagar på grannarnas fest. Hon förklarar att det var nog hockey. Så det var därför de vrålade så, men vad var de för "några jävla småkakor" alla skrev om. Hon bryter ihop och håller på att köra i diket. SMÅKRONORNA! Sak samma det var tydligen fotboll eller hockey som gjorde att grannen och gästerna vrålade.

Vita, svarta, gula, röda och blå. Korthåriga, långhåriga, rakade, krulliga, dreadlocks och diverse specialdesignade frisyrer, Stora och små, unga, gamla, korta, långa, smala, tjocka och nakna, alla varianter finns det på både hundar och ägare. Ja, några nakna ägare såg jag visserligen inte men inte långt ifrån om man säger så. Men självklar kikade vi mest på alla skägg i alla dess storlekas. Schnauzrar alltså. På utställningen var det fem anmälda riesenschanuzer men bara två kom. Mycket tråkigt. Vi såg desto fler dvärgar och mellisar. Fräckaste hunden under dagen var onekligen grandisen Willow som körde freestyle. Vilken härlig hund och vad roligt att se att det finns de som arbetar med sina och att de inte bara visas upp i vänster varvet.

Tillbehören på mässan går i mode, i år såg jag inte en enda som sålde gåband eller barnvagnar att köra runt hundarna i. Det var desto fler som marknads förde sina helt naturliga foder utan spannmål, E-nummer och som i stället innehåll rent kött från bl.a bisonoxar och vildfångad lax. Det fanns även krokodilspray som var någon typ av dunderkur mot alla sårskador och torra tassar. Annars så var mässan sig lik med hundtillbehör, saker man inte behöver, saker man behöver, vill ha och undrar varför man behöver. Dock inga leksaker för skägg, om man inte vill ha vitt ludd i hela bostaden, eller "boll och snöre" i stället för "boll i snöre". Tuggben i massa former, färger och storlekar. Där färgerna mestadels måste vara för att det ska vara roligare för ägaren att ge ett rött eller grönt ben än ett vitt. För annars har bara färgen som uppdrag att färga av sig på hundens päls, liggplatsen och soffan.

Jag fick i alla fall handlat nya snitslar för här ska det inte mera gås vilse i skogen, fick även köpt en flagga att vifta med om det mot förmodan ändå skulle ske. Eller nä, den var nog tänkt till att markera starten på appellspåren... Fick massa smakprov på foder och har införskaffat mutor i form av torkat kött och lever. Nu ska här tränas!

Rasstandard för riesenschnauzer

2012-01-03T22:23:00.000+01:00

UPPDATERAD 9/-12

Inför årets första och troligtvis största utställningar så kommer här den nya uppdaterade rasstandarden för riesenschnauzer.

Ursprungsland; Tyskland

Andra namn; riesen, skägg, skäggapa, skäggtroll, griesenschnauzer, grisenskägg, fisenschnauzer, svartskalle (svarta) och gråben (p&s).

Helhetsintryck; Rasen är godmodig, trotsig, kärlekfull och trogen sin familj. Den har ett respektingivande och klokt uttryck. Den sägs ha stor klokhet och läraktighet vilket kan ifrågasättas, stor humor och envishet borde det egentligen stå.

Färg; Riesenschnauzern förekommer i färgerna rent svart eller peppar och salt. Men ofta finns inslag av gräsfläckar, fröer och lera. Vintertid är det inte ovanligt med snöbollsdekorationer i skägg och benhår.

Bett: Bettet består inte bara av 42 tänder som används till att markera allt skägget äger utan också av välutvecklade käkar som gör att betten känns ordentligt de gånger synen sviktar. I munnen kan det lätt gömmas flertalet bollar, tuggben och andra spännande skatter.

Huvud; Huvudet har bra stötdämpning som klarar av att springa in i diverse hårda föremål utan att få bulor. Annars bär det upp ett vackert skägg och buskiga ögonbryn.

Hals; Halsen används till att visa upp fina halsband och ägarens goda smak.

Ögon; Ögonen används till att hålla utkik efter kända lekkamrater, konkurrenter, nya vänner inom hund- och människosläktet eller roliga föremål att leka med. Riesen har buskiga ögonbryn som skuggar ögonen vilket kan göra att synen blir dålig periodvis. Riesen har buskiga ögonbryn som skuggar ögonen vilket kan göra att synenblir dålig periodvis. En gles lugg är bra om man vill se när de småhornen växer ut eller ögonen förändras. En stor och buskig lugg vittnar om attägaren är ständigt bered eller kanske till och med självmordsbenägen.

Öron; Öronen sitter högt upp för att används till att lyssna på tjo, tjim och stoj och andra positiva saker. Det dåliga skiter man oftast i om det inte är menat på riktigt allvar eller det innehåller svordomar eller hotelser. Öronen indikerar även på galenskapsnivå. Hängande öron är viloläge och de är lugna eller på laddning Ju mer öronen flaxar desto högre fart har de och även galenskaps nivån ökar i takt med att öronen viftar.

Bröstkorg; Används till att bära arbetskläder i form av tjänstetecken och selar men också myskläder i form av täcken. Ryggens uppgift är att se till att fram- och bakbenen inte springer ifrån varandra.

Extremiteter; Väl fungerande stötdämpare för att undvika skador vid krockar och felberäkningar.

Tassar; Tassarna har inbyggda studsbollar vilket gör att det är svårt att låta bli att studsa. Målet är också att så få tassar ska vara i marken samtidigt.

Storlek; Idealiskt är att mankhöjden ska vara mellan 60-70 cm men det viktigaste är i alla fall att man når allt man vill ha eller kan få det på ett eller annat sätt. Längden på kroppen kan dock tänjas ut om man absolut vill nå någonting som är långt borta eller om man är väldigt nyfiken på någonting som egentligen är väldigt läskigt. Kroppen kan även anpassas så att man kan få plats som knähund.

Svans: Svansen används som roder, balanshållare vid mycket höga hastigheter. Den fungerar som propeller för att vifta ner sånt man vill ha på bord eller andra höga möbler och för att tala om känslor. Oftast rör den sig som ett hysteriskt viftande för att tala om hur lycklig den är, om man som ägare inte förstår detta så används svansen som piska för att man ska känna hur lyckliga de är.

Hårrem; Pälsen ska vara sträv, hård och tät. Att vara riesen är praktiskt då både hanar och tikar bär upp snygga och sträva skägg. De ska ha buskiga ögonbrynen, även singelögonbryn är snyggt. Att raka benen är en synd.

Rörelser; Tre olika tempo finnes; så som turbo, studsboll och (när saker är tråkigt) slowmotion. På vissa individer och/eller under speciella tillfällen kan galopp, trav och skritt infinnas. Benen används mestadels till att ta fart och förflytta sig så fort som möjlig på minsta möjliga tid och gärna med så få steg som möjligt.

Sammanfattning; Rasen är av livsnjutartyp och gör helst som den vill, när den vill och om det finns någon bra motivering till varför. Den tar sig fram över allt och låter inget hindra den. Den kan lätt ta upp en dubbelsäng själv, samtidigt som den ser sig själv som en knähund. Rasens motto är "Love hurts" och visar kroppsligt hur den älskar sin förare genom kroppstacklingar, kärleksfulla bett och grovhångel.

Ägaren: För att vara en god ägare krävs gott tålamod, mycket humor och en bra sjukvårds försäkring som täcker både skall- och krockskador, brutna revben och andra ben. Samt någon försäkring som täcker söndertuggade figuranter, mobiltelefoner och buckliga bilar.

2011 året som gått

2012-01-02T15:11:00.002+01:00

Jag har blev tant gånger två och fick vid års slutet reda på att man har kristaller i öronen och det märker man inte förens det är något fel på dem. Dessa gör att man upplever en rejäl fylla och hela världen snurrar i otakt. Det blev en billig nyårs fylla kort sagt.

Året som gått har bjudit på många nya vänner och träningskamrater. Röja har fått en husse och jag en mottagare till en framtida rapporthund. Jag har nu bott ett år i Vänersborg och skolan går ganska bra. Har tyvärr haft lite problem med depression och nästintill utbränd men nu är jag på rätt köl igen. Har bloggat ganska bra i slutet av året och funnit min nisch med hur jag ska skriva. Som mål har jag att om jag får jag ihop det blir det förhoppningsvis en utgivning av de samlade blogginläggen i en bok. Men det är ett långsiktigt mål.

Röja och jag har tävlat i lydnads klass 1 och appell spår. Spåret blåste åt helvete tack vare stormen Berit men vi hänger inte läpp för det. Sämre än så här kan det inte gå och nu kan det bara gå bättre. Lydnads 1.an gick desto bättre och resulterade i en andra placering.

Röjas nya husse är en bra karl som för det första klarade skäggets test. Han är dessutom lätt lärd och kan lära sig egna saker och dra slutsatser. Detta visade han under en promenad när jag svor lite åt en hundägare som inte kunde hålla koll på eller ens hålla in sin hund när vi skulle passera. Då han säger; Men det såg du ju på håll, hon hade ju flexikoppel." Man blir lite varm i hjärtat samtidigt orolig, var han så lätt att förstöra...

Skägget har provat på att kamouflera sig till diverse raser bl.a. har ag fått beröm för min vackra rottweiler, fina flat coated retriever och efter att provat mörker sök så fick hon en kortare och trubbigare nos a la Boxer.

På vårlägret i Vårgårda fick jag massa tips om den ultimata pojkvännen och har nu äntligen gjort en sammanställning av den med vad man ska leta efter, då ingen svarade på min kontaktannons.

Den ultimata pojkvännen är lätt traumatiserad på grund av att han inte hafthund under uppväxten. Skadad på något sätt så att han inte kunde tävla på egenhand i fotboll, hockey eller orientering men inte så skadad att han är obrukbar. En före detta orienterare kunde vara bra men de kan ha en tendens att krångla till även det enklastespår eller rapport sträckor. Men eftersom att jag själv inte kan läsa karta,förstå hur en kompass fungerar eller ens komma överens med en GPS så enorienterare vore det mycket bra.

Dessutomär det viktigt att hitta någon med hyfsad inkomst, lagom snygg för att undvikaatt alla svärmar runt honom, trevlig och social så att han fixa alla läger. Han måsteäven vara glad att lära sig nya saker, tacksam för att laga mat till sin kvinnaoch inte kräver att hon ska se ut som en modepingla utan gillar lite rejälabyxor och kängor på henne. Lättlärd eller lättlurad är tacksamt då konsten attfå mannen att göra som man vill är att låta honom tro att han gör det av frivilja. Någon som man kan roa sig kungligt med när man känner för det ellerkanske rent ut av "tills döden skiljer oss åt"

Så kommer det lite mål året 2012
* Röntgen AD/ED.
* LP 1.
* Uppflyttad lägre spår.

Nyårspromenad

2012-01-01T16:09:00.000+01:00

Bilderna från Nyårs promenaden får tala för sig själv. Att jag är svag för ansiktsbilder märks på något konstigt sätt.

Baltazar

Mycket spring i benen var det, de sprang och sprang och sprang.

Otis

Röja

Efter fyra timmars vandring med korvgrillning och godisletande var de tre musketörerna (eller små grisarna) trötta och på väg hem. Smeknamn som Den Onde, den Gode och den Fule skulle också passat, så även Dum, Dummare och Dummast. Utan inbördes ordning.

Att sakna en vän...

2012-01-01T13:54:00.001+01:00

När man bor långt ifrån varandra kan ibland saknaden av en vän blir mycket stor och svår att hanterad, detta har Röjas vän Ilta märkt. Hon saknar nu Röja så mycket att hon börjat odla skägg. Röja uppskattade Iltas fina gest men vägrar raka av sig pälsen för att se ut som sin favorit dobermann. Hon har däremot rullat sig i lera för att få samma färg som henne.

Att ta julkort del 2

2011-12-22T08:40:00.000+01:00

Jag vet inte men jag misstänker skarpt att det svarta skägget har någon from av otillfredsställbart uppmärksamhetsbehov. Fick uppdraget att hjälpa en vän att fota hennes lejon och vem var då inte där mitt i bild hela tiden och posade. När hon ska va med på bild är hon inte så samarbetsvillig men nu, NU ville hon vara med hela tiden och kunde till och med se riktigt snygg ut... Suck, detta skägg.

Som tack för hjälpen fick jag i alla fall en go julpuss av lejoninnan Charline. Mer bilder från foto sessionen kommer.

Att ta julkort

2011-12-20T14:41:00.000+01:00

För några dagar sedan så var det dags, snön hade kommit och det var tillfälle att fixa julkorten. Som assistent hade jag Mr. Otis-Mannen, Mannen med stort M i Röjas liv. En kille som älskar (att) Röja, busa, gräva sork och att spexa. dessutom tror han sig vara en utomordentlig fotomodell och fotoassistent.

Otis

Med pinnar kan man till exempel spexa till det

Otis

Det där med kläder tyckte han däremot var knepigt och han mobbbade gärna Röja för hur hon såg ut.

Röja & Otis

När jag väl fått Röjet att sitta stilla kom nästa problem att titta in i kameran. Efter tio minuter och ett hundratal bilder så tittade hon tillslut in i kameran. Tyvärr var det innan luvan och halsduken kom på.

Röja

Gör om gör rätt. Luva och halsduk på. Ja bästa bilden så räcker hon ut tungan på. Den bilden får bli till våra vänner med humor.

Nästa bild är tyvärr lite oskarp på grund av Otis. För att när jag för andra gången fått Röjet att vara stilla och lockat och pockat för att hon skulle titta in i kameran kom Mr. Skägg på att han skulle hjälpa till. "Tjoho, titta på mig!" vrålade han i fotografens öra som höll på att svimma samtidigt som fröken Skägg nog missuppfattade vad han sa och rusade iväg...

Jag beslöt mig till sist för att ge upp och då! Då lade hon sig med sin nyfunna skatt. Äntligen. Jag smög fram och där var min julbild!

Så nu vill jag önska alla vänner, bekanta och bloggläsare

Beteendestörning

2011-12-15T22:43:00.002+01:00

Beteenden kan smitta av sig och främst är det de dåliga beteendena d.v.s. så kan en hundlätt lära en annan att skälla på förbipasserande, jaga eller att rymma. I dettafalla smittar felbeteendena från schnauzern till mig. Inte så att jag skällerpå viltfrämmande människor (om jag inte anser att de behöver det förstås)eller jagar cyklar och vilt. Visserligen jagade jag lämpliga hanar till migsjälv förut men nu försöker jag mest rymma från dem. Utan här handlar felbeteendetsom härmas om att hon för det mesta gör som man säger om man har en brabelöning i form av godis och hon har mycket svårt att motstå det om de liggerframme. Samma tendens ser jag nu mera hos mig själv; ”om jag städar får jagchoklad när jag är färdig” brukar jag motivera mig med men om jag vet var denligger blir jag allt för fixerad vid den platsen och när ingen ser så snabbtsom blixten försvinner den ner i magen och pappret ner i soporna. Jag har ialla fall förstått att man måste slänga bevismaterialet och inte sprida ut deti lägenheten sådär (o)diskret. Om det blir städat? Nä, jag har ju ingenbelöning som motiverar mig och dessutom så är jag ju mätt. Externbelöningfungerar dåligt på matten och hunden. Ingen av oss klarar av vetskapen om attnågot gott eller roligt ligger en bit bort. Vi måste ha det med en gång ochhelst av allt redan igår!

Eftersom att jag är ganska så bekväm av mig såslutade jag bära in och ut träningsgrejerna i Sucken för länge sedan och hardem i stället på ständig förvaring i baksätet. Detta har nog skrämt upp denstackars schnauzer som börjat bli rädd för att studentekonomin gått i bott närhon såg att hela hemmet nu mera fanns i sucken. Rädslan över få leva som whitetrash i en gammal skrotig suck, som gör 0-100 på 2,5 minut, oroade henne. Isamband med riesenlägret steg oron när inte bara hemmet fanns i sucken utanäven middagen serverades där. Vilket hundliv, så kunde hon inte ha det! Så för att hjälpa till att styra upp ekonomineller för att inte behöva svälta ihjäl så bestämde hon sig för att börjahamstra både mat och vatten till sämre stunder. Genast började hon gräva nersin mat och vattnet så ihärdigt att bilen skakade, filtar gick sönder och atthon till slut skavde upp nosen. I lägenheten hittar man undangömda ben isoffan, sängen och i tvättkorgen. Hon känner sig sååå smart och blir mycketförolämpad när man påpekar att men inte vill ha märgen undangömda underhuvudkudden. ”Den som spar den har” har blivit schnauzerns mantra. Dessvärretror jag att även detta är ett av hennes beteenden som har börjat smitta av sigpå mig, inte så att jag gräver ner saker eller skaver upp näsan utan jaghamstrar. Idag hittade jag en skål med hundmat, en oöppnad läskeflaska ochnågot som jag tror skulle påminna om en pommes frites under sätet i bilen. Vid tidigare tillfällen har jag har ävenhittat tuggummi i soffan, colaglas på toaletten, vin i garderoben, lufttorkadkorv i jackan och något grönt och luddigt i en plastpåse i en gammalträningsväst. Att spara på mat är ett sätt att överleva men det är ju bra omman lär sig konservera det så att man inte riskerar att bli matförgiftad.

Varmkorv boggie - Slutet

2011-12-12T14:02:00.001+01:00

fortsättningen på "deckaren".

På vägen tillbaka till kontoret stannade de påstadens korvmoj, där borde de kunna få information.

Mannen i luckan var skärrad.

- Oj vad snabbt polisen är på plats nu för tiden! Jag ringde bara förnågon minut sedan!

- Vad har hänt här? frågade Assistent U

- Jag har blivit utsatt för ett rån, det var ju det jag sa när jag ringde!

- Vad har ni blivit bestulen på? Frågade inspektör J

- Konstigt nog så tog se bara Chorizo... sa korvmojsbiträdet och sågförvirrad ut.

- Lämna inte stan vi återkommer, sa inspektör J och gick mot bilen

Det börjades nu höra sirener längre bot och detvar dags att lämna korvmojen för att fortsätta sin utredning med låg profil. Devar ju trots allt ett hemligt maffiabrott de höll på att utreda.

- Men skulle vi inte käka? Undrade assistent U

- Det är inte läge nu, vi tar restaurang Gyllene Måsen på vägen. Kom nu!

De hoppade in i bilen och åkte där ifrån,samtidigt mötte de polisen som svängde in på korvmojen. De käkade på vägen ochanlände sedan till kontoret. De satte sig vid en dator öppnade Wikipedia ochsökte på ”Dennis Scan” och efter det nya kidnappningsoffret ”Chorizo”. De kundeläsa att Dennis Scan var med känns dom Hot Dog i de innekretsarna och attChorizo hade en spansk bakgrund och var mycket stark.

- Om man är så stark borde man ju kunna försvar sig eller hur inspektören?

- Det kan man tycka, men han blev kanske drogad. Vi måste söka vidare. Menmåste hålla detta för oss själva. Det ser inte bra ut om detta kommer ut imedia. Det skulle bara skrämma folk om de fick reda på dessa mystiskakorv-nappningarna.

Kriminalinspektör J och assistent U funderadelänge. Detta var ett svårt fall, det var inte förens de dagen efter sågflygbladet om Isterband för 29,90 som som alla bitarna föll på plats.

Alice hade hjälpt till att fejkat mordet/kidnappningpå Dennis för att hjälpa honom fullfölja sina drömmar om att bli rockstjärna.Som tack för hjälpen skulle hon få följa med på värld sturne som maskot och honhon skulle få en låt uppkallad efter sig. Dennis i sin tur hjälpte Chorizo attfly från en kommande död på korvmojen. Tillsammans med Chorizos fru Falu Korv(en kvinna som sades vara en riktig go’ bit med mjuka runda former) startade deupp musikgruppen Isterbandet.

Kriminalinspektör J och assistenten U hade ännuen gång lyckats lösa ett svårt fall. Under utfrågningen av fröken F medgav honatt hon kidnappat Dennis Scan Hot Dog men att det aldrig var menat att förstörahans drömmar. Alice i sin tur rymde sedan och tillsammans med sin fästmanDennis och de turnerar runt i världen med Isterbandet. Chorizo och Falu Korvfick tvillingar som de döpte till Kabanoss och Salsiccia. Men efter att Dennisvarit inblandad i en otrohetsaffär med Falu Korv så råkade större delar avbandet ut för en tragisk olycka där de blev överfallna av tre nakna kineser. Alla utom Alice avled av sinaskador eller så återfanns de aldrig mera. Alice återvände till fröken F medsina nya vänner och de levde lyckliga i alla sina dagar.

Varmkorv boggie....

2011-12-11T14:59:00.001+01:00

Ett något urspårat samtal kan bli en mycket dålig deckare...

Telefonen ringde en sen natt till kriminalinspektör J och hennesassistent U. Det var den unga damen F som ringde och var helt hysterisk.Eftersom att det inte gick att lugna henne på telefon så begav de sig snabbtiväg. Väl framme tröstar och lugnar de henne och efter att ha fått andats i enpapperspåse kunde de äntligen få fram vad det var som hänt. Fröken F sitter nuuppkrupen i soffan med en filt över sig och klappar på sin lilla hund Alice.Gråtande förklarar hon; ”Jag skulle värma en korv i micron men var tvungen attspringa iväg och fixar lite saker och sedan när jag ska äta den är den borta!Dessutom så ser Alice ovanligt mätt och belåten ut. Vart kan den då har tagitvägen?!”

Kriminalinspektör J kliar sig i huvudet och reser sig ut fåtöljen mitt emotoch ställer sig och spanar ut genom fönstret. ”Den där lilla hårlösa saken ärdet du kallar Alice va?” sa hon och pekade på hunden i knät, fröken F nickade instämmande. ”Hur kom hon in imicron? Körde du henne samtidigt för att värma upp henne eller är det hon somär korven du skulle äta? Eller var hennes uppgift att vakta den tills du komtillbaka?”

Snyftande svarar Fröken F; ”Va? Nej? Detta är ingen vakthund och inte satthon i micron heller!”

- Det var synd, det hade varit vart och gott för henne samtidigt hade detvarit som att åka karusell. mumlade J

- Min fråga blir istället hur sjutton får en hel korv plats iAlice..? Är du säker på att hon inte hade någon medhjälpare..? Och hur kom honåt den? Frågade assistent U

- Medhjälpare? Nej det har jag inte sett någon, sa Fröken F förtvivlat

- Kan det varit en prinskorv? Undrade J och vände sig till assistent U.”Det krävs tydligen en CSI-undersökning av denna brottsplats. Det låter som attAlice är den mest tänkbara brottslingen men samtidigt är hon mest otroligeftersom att hon är så liten och micron var stängd... Eller kan hon öppnamicron? Eller fanns det en medhjälpare?” Frågorna haglade över J och U. Hurskulle de gå vidare? Skulle de hitta den skyldiga till korvens försvinnande?

Efter en stund inflikade Fröken F ”De var bara Alice i rummet!” Dessutom vardet en Denniskorv och jag kan inte påstå hon såg mager ut efteråt! Sen såhoppar hon upp på stolen och sedan bordet och då är det ju inte så högt för henne.”

Kriminalinspektör J och assistenten U lämnade rummet och gick ut för attinspektera brottsplatsen d.v.s. köket och främst micron. Assistent U granskade micron och sa till sist”Men hur kom hon in i den? Kan det varit så att fröken F inte är så oskyldigtrotts allt och att hon gör allt för att sätta dit den lilla oskyldiga nakna kinesen?”

- Dessutom så undrar jag vem Dennis är, för var han här så var Alicedefinitivt inte ensam. Vart är han nu, har han flytt från platsen och vart i såfall? Han kan ju ha en ha sett något som kan ge en ledtråd om vem den skyldigaär.

- Nu missförstod du nog, inflikade assistent U. Dennis är det som är borta,det är han vi letar efter. De är han som är korven eller så var det hans korvsom försvann.

- Var det inte fröken F.s korv? Men vad är det som inte säger att Dennistog livet av sig eller blev han verkligen mördad? Är det så bra att körafolk i micron, är inte det mordförsök?

- Nä, snarare så blev han uppäten av den blodtörstig nakna kinesen...Stackarn!

- Å en naken kines, så vidrigt. Vi är alltså på jakt efter enkannibal.

- Tydligen, inspektören... Läskigt värre...Eller var det så att Dennis blevmördad och gjord till korv?

- Då gjorde han klokt i att fly!

De lämnade köket och satte sig hos fröken F igen;

- Den där Dennis, har han något efternamn vi måste ta kontakt med honom.Han kan ju ha någon ledtråd som kan vara viktigt att få reda på. Frågadekriminalinspektör J och antecknade.

- Dennis? Ja, han kan nog heta Scan i efternamna, sa fröken F med låg röst.”Hoppas han kan tillföra något till utredningen.”

- Tack fröken, vi återkommer så snart vi vet något. Lämna inte stan, vimåste kunna kontakta dig för mer uppgifter.

De lämnade de lilla huset och satte sig i bilen.

- Nå, vad tro du inspektören? Frågade Assistent U

- Antingen är Dennis mördad av fröken F och gjord till korv och är nu pårymmen för att överleva eller så är han på rymmen från brottsplatsen och tagitfröken F.s korv som gisslan.

Fortsättning följer....

Med skägget i brevlådan

2011-12-09T11:56:00.001+01:00

Skägget ochjag flyttade till lägenhet för ungefär ett år sedan och till en början så vardet väldigt lugnt på postfronten. Ja vi fick inget, inga räkningar, ingatidningar, ja ingenting kom det igenom brevinkastet. Det enda som låg på golvetnär jag kom hem var konfetti. Tyckte till en början att det var en fin gest avbrevbäraren att fira att man även denna gång slapp räkningar men tyckte tillslut att han gott kunde sparat in på konfettin så att jag slapp städa varje dagoch gett mig en tårta i stället. Kanske det är svårt att skicka in den genombrevinkastet men låtit den stått utanför dörren eller gett ett presentkort ialla fall.

Det var först när jag en dag var hemma och brevbärarenförsiktigt öppnade brevinkastet och på en millisekund gick skägget fråndjupsömn till att med ett vrål försöka pressa sig ut igenom springan och ryckaposten ur hans hand, som jag insåg att man inte fick konfetti utan att detvarit schnauzern som gjort konfettin!

Med ett högt rytande försökte jag hejda schnauzern från attamputera fingrarna på brevbäraren och ryckte posten ut halsen på den levandedokumentförstörare som tuggade och spottade frenetiskt. Fort in med henne bakomlås och bom och ryckte upp dörren för att be den troligtvis chockadebrevbäraren om ursäkt. Om han blivit mest rädd för schnauzern eller vant sigvid att all post brukade gå igenom en dokumentförstörare i denna lägenhet ellerom han fått en chock av ägarens vrål ska jag låta bli att spekulera i men närjag öppnade dörren flydde han för livet ner för trappan.

Nu mera utan att jag ens bett om det läggs all post utanfördörren. Vet inte om det beror på att posten oftast rycks ur handen påbrevbäraren med ett vrål. Eller att han såg schanuzerns blodröda ögon och kändehur andedräkten pyste ut genom brevinkastet, i väntan på att få slutföra sittuppdrag och rädda matten från inkommande räkningar som troligtvis skulleförsätta studenten i ekonomisk kris.

I ett försök att be brevbäraren om ursäkt har jag självsuttit på lur vid brevinkastet men han är skicklig, på något sätt missar jagalltid honom och eftersom att tidningsbudet jobbar mitt i nätterna (allt förekl. 8.00 är på natten) så försökte jag mig på att kommunicera med dem. Jagställde en burk med godis utanför och satte upp en lapp på dörren om hur manhanterar skäggmonster. ”Här inne vaktar en levande dokumentförstörare, all postgår igenom dem. För att undvika det så kan man aningen behålla posten ochbetala räkningarna själv eller så slänger man in lite godis innan posten ochhoppas på det stoppar upp maskineriet. Lycka till!” Men det fungerade inte såväl eftersom att det var efter att lappen kom upp som posten började slängdesutanför min dörr. I ett försök att be brevbäraren om ursäkt har jag självsuttit på lur vid brevinkastet men han är skicklig, på något sätt missar jagalltid honom och nu har jag gett upp och låter dem lägga posten utanför dörren.Bättre det än att jag ser ut som ett fån som sitter och spejar ut genombrevinkastet och att skägget skiter hemmagjord konfetti tre dagari veckan.

Kära uppfödare

2011-11-30T14:24:00.001+01:00

Jag måste gjort ett felköp och man har väl ångerrätt fram tills de är 12 år, inte sant? Jag skulle därför om det är möjligt vilja upphäva köpet av den lilla svarta. Då jag ville ha en riesenschnauzer och inte något muterat vattenlevande rovdjur eller om det är så att hon bara har en alldeles för stor kärlek till vatten och dess rovdjur. Jag menar inte att jag ogillar vattenlevande djur. Utan jag tycker att de är väldigt fascinerade och jag stödjer henne i sina intressen, men hade hellre sett att hon valt att vara som den kloka delfinen Flipper eller som den söta späckhuggaren Willy och inte välja att vara den hemska Hajen. Min söta lilla flicka tycks dras mer och mer till den mörka sidan och jag är orolig över att det kan komma att bli ett problem.

Som som valp bestämde hon sig för att hon var en kamouflerad krokodil och lurpassade på sitt byte (d.v.s. katterna) bakom stolar och andra skydd som naturen erbjöd. Med mycket stor precision och helt ljudlöst smög hon sig på bytet. För att i precis rätt ögonblick hoppa på dem, tacklas och morra och de stackars katterna flydde för livet från den landlevande krokodilen. De var tvungna att bosätta sig på högre breddgrader så som köksbänkar, byråer och bord. Men största likheten med var hennes dödsrullningar, likt en krokodil snurrade hon runt för att slita sönder de större bytena (då kampleksaker, bollar i snöre, handskar och tuggben). Krokodiler gör tydligen göra detta för att de inte kan tugga men denna lilla krokodil är unik. Hon kan faktiskt tugga! Jag trodde att detta var något som skulle växa bort när hon blev äldre och ja, till viss del men nu badar hon i stället i alla dypölar hon hittar och därifrån attackera sina större byten (d.v.s. mig) och dra ner dem i leran eller i alla fall få det att se ut som att de varit där i.

Andra gånger tror hon sig vara en muterad landlevande piraya och hugger hejvilt efter bollen/godis och man får vara lycklig om man kommer hem med alla kroppsdelar efter träning och promenad. Är alla kroppsdelar med hem har man i stället stora blåmärken som vittnar om att det gått vilt till och man fått kämpa för att få behålla kroppsdelarna. Hon roar sig även med att sätta skräck i omgivningen (främst sin matte och husse) genom att ligga på lur och inväntar rätt tillfälle att attackera, samtidigt som hon nynnar på ledmotivet till filmen Hajen. Attackerna innebär att hon oftast kommer rusandes mot en och sedan tacklas eller så har hon en pinne med sig som hon smäller i knäveckan på en intet ont anande ägare eller förbipasserande.

Hon är en hejjare på att simma och gör detta med glädje, hon älskar att jaga vågor och ligger gärna och guppar med dem. Vid andra tillfällen så jagar hon änder och tror att hon ska komma ikapp dem och då inte som en retriever utan har som plan att fånga in dem levande eller prova dödsrullningarna i rätt miljö. Vattensorkar får det också hett om öronen när hon är i närheten annars ger hon sig ut på jakt på dess landlevande släktingar. Där står hon på lur, lokaliserar och med ett skutt rakt upp tar hon satts för att komma åt. Väl nere börjar hon hysteriskt gräva. Det flyger jord och grästorvor åt alla håll och man får akta sig för att inte få en dusch av geggan. ”Snart har jag dig” tycks hon tänka och kör ner hela huvudet i hålet och försöker nosa sig fram till sitt byte. Jord i nosen och hon nyser och frustar. (Hade det varit en tecknad film hade jorden kommit ut som rökmoln ur omkringliggande hål.) När hon tar upp huvudet för att andas så har hon jord och bös i hela ansiktet, skägget är brunt och i ögonbrynen sitter det gräs. Hon är smart den där bruden som försöker kamouflera sig för sorken! Hon försöker däremot inte dölja jordskalvet som blir i gångarna när hon frustar och fnyser rakt in i sorkens hus.

Kan det vara så att hon inte bara har en skruv lös utan att en hel skruvkartong saknas, så om ni kan se om ni hittar den vore jag mycket nöjd och slipper returera henne. För det blir inte lätt för er att sälja denna blandning av schnauzer, krokodil och piraya. Ett förslag vore väl att sälja henne till någon djurpark med exotiska djur, en samlare av exotiska djur eller till någon person som har lika stor kärlek till vatten och vattenlevande rovdjur. Annart så tänkte jag på att eftersom att hon gillar Hajen-filmena så kanske det kunde passa med någon entusiast till den typen av filmer som vill kunna skryta med att den har en hund som gillar Hajar och kan nynna ledmotivet till filmerna. Jag kan inte veta vilka eventuella konsekvenser blir för personen men kan erbjuda mig att skicka med en skylt där det står ”Varning för Haj-schnauzern”

/// En förvirrad rovdjursägare

PS. Fast ibland tror jag inte hon är något vattenlevande djur utan snarare en bergsget. Hon har en förkärlek till att hoppa på stenar och gärna gå balansgång på murar. Vintertid är hon mer snöhögarna än på backen. I våras hoppade hon dessutom rakt in i en mur för att hon försökte balansera på det som en gång varit en snöhög under vintern. Tror ni att det är då största skadan skett eller finns det risk att hjärncellerna blåst bort då vi varit ute i dåligt väder? D.S

Stormig debut

2011-11-27T19:49:00.001+01:00

Kvart överfem rullade jag livlös ur sängen och kastade väckarklockan i väggen.Undrade hurf*n man kunde komma på idéen att ta en biltur på närmare två timmar för att fåspåra och sedan köra lite lydnad. På medkläder och försök att pilla i sig lite frukost vid datorn, samtidigt somschnauzern studsade jämfota jämte mig i hopp om att kunna få liket att tappasin macka.

Husse kom till slut upp ur sängen och drog sig saktaut och somnade snabbt i bilen. Stormen Berit drog fram och det regnade ochblåste. Med andra ord en underbar dag att debutera i appellspår. Räknade medatt jag skulle åka fel så vi hade gott om tid, och efter en felåkning på någramil så kom vi tillslut fram och hittade klubbstugan. Ibland så känner jag migsjälv för väl. Under dragningen av startordningen trodde jag att jag skulle spymen lyckades att låta bli och så småning om rullade vi i karavan ut motspårmarkerna.

Jag blev tilldelad min plätt att lägga spåret på.Klart och tydligt var spåret uppmärkt med flaggor för start, vinklar och slut.Tävlingsledaren påpekade vikten av att gå mot rätt flaggor och pekade klart ochtydligt vilken flagga det skulle tas sikte mot. Detta för att folk tagit felflaggor. Jag nickade och talade om att det vore typiskt mig att göra ett sådantmisstag. Detta skulle bli lätt som en plätt, vit/röd flagga som start, vita vidvinklar och röd som avslut. Stampade upp starten och gick rakt mot den vitaflaggan, lade apporten halvvägs, fortsatte gå, plockade upp flaggan och gjordevinkeln. Gick vidare, lade apport, gjorde en vinkel, plockade flaggan ochvidare mot slutet. Flaggan såg dock inte lika röd ut därifrån, konstigt, mendet fanns ju ingen annan synlig flagga så det var bara att gå. Ladeslutapporten och gick för att plocka flaggan. Hmm... här var det upptrampat...Och självklart hade jag lyckats komma tillbaka till startpunkten.

F*n vad pinsamt. ”Vad var det jag sa, typiskt mig?!”sa jag till tävlingsledaren som muttrade och såg irriterad ut och tilldelademig ny mark. En stubbåker med hjulspår efter traktor som kört fram och tillbakapå den vattensjuka åkern. Fick här ut ett riktigt spår, med start, två vinklaroch ett slut. Sen återstod väntan tillsammans med de andra tävlande och stormenBerit.

Berit gjorde väntan olidlig genom sitt ihärdigablåsande och jag tror att hennes plan var att sabotera allt. Föreberedde mig påatt linan skulle trassla och lade ut deni god tid. Inget trassel. Äntligen något som gick rätt. På med selen ochschnauzern bogserade mig fram till starten. Fick efter många om och men lagthenne, kopplat på linan och kommenderat ”spår”. Ut gick det, 10 meter och jagkunde äntligen följa med. Efter två steg tog det stopp då skägget hittade småsvarta harkarameller i spåret och jag fick hotat igång hennen på spåret igen. Vindendansade runt oss och det duggregnade nu bara men det blåste desto mer.Schanuzern hade inte jättehög fart framåt utan jag fick mer kämpa emot vindenoch försöka sänka farten för att inte blåsa förbi skägget. En kastande sidvindoch skägget tappade spåret. Hon arbetade sig bra tillbaka och hittade förstaapporten. Fort fram, byta till den medhavda apporten som hon fick tugga på. Vårrutin; flisa sönder pinnen och sedan godis. (Kanske var för snabb att sätta hennepå spåret igen då jag brukar vilja att hon ”skakar av sig” spåret innan vi gårvidare men inte gjorde det denna gången.) När hon flisat klart och ätit kördevi vidare igen. Framåt men här gick något fel och vinkeln var som bortblåsteller så hade den drunknat i lervällingen. Med lera upp till knäna försökteschnauzern hitta tillbaka till spåret och jag kände att det var inte rättvistatt ens försöka mer så vi bröt här. Jag var ändå nöjd med skäggets insats ochhon hittade i alla fall första apporten trotts att Berit nog lagt mitt spår påvillospår och nöjd med att jag kommit på en bra rutin vid apporterna. Tyvärr såvar det väl delade meningar om rutinerna vid apporten och det enda domaren kundesäga om spåret var att jag sjabblade till det och drog ut på tiden vid apportenoch att jag sabbade med att ge godis. Så där blev jag faktiskt riktigt ledsenoch funderade på att skita i allt och åka hem. När man äntligen känner sig nöjdmed något så är det ändå inte bra! Torkade tårarna och begav mig vidare motlydnaden.

Först började vi med budföring, skägget var måttligtroad av gubben på planen som skulle vara vår mottagare. ”Ja, jag hej på dig” sahon och letade efter mer karameller. Vi ställde upp och jag kopplade loss. ”Marsch” Fort iväg, rakt fram 20 meter och sedan kom hon påatt det var dags att showa lite. Hon viker av rakt upp på altanen och upp tillpubliken för att kolla läget. Vilka som hejade på henne och vilka kändisarsom var med. Det var bara husse som var känd sedan tidigare men han var ettkärt återseende och nu hade hon flera nya vänner. ”Vad gör jag nu?” var detenda jag tänkte. ”Du kan gå och hämta hunden” sa domaren och förvånad lämnarjag planen. Så en minnes lapp till migsjälv är att ta med husse på träning men att INTE ha honom som mottagare.Fast mest troligt är att det var en kast vind som blåste upp henne i publiken.

Domarna och tävlingsledaren såg inte ut att ha alltför höga tankar om skägget och mig när vi äntrade planen. ”Skit sak samma, jaghar betalat för denna träning. Så nu kör vi” tänkte jag och jag är intebesviken på resultatet;

Linförighet 7/8 – sakta sitt, trycker, snett sitt/tänger, snett sitt

Framförgående 0/0 - avstår

Platsläggande 8/9 - saktar vid kommando/steg

Inkallning 10/10

Apportering 7/8 - Tugg

Hopp över hinder 0/0 – hoppar inte.

Platsliggning 0/0 – avstår

Jag valde att avstå platsen och det tackar jag minlyckliga stjärna för, då det blev partaj på planen när en av dem fick upp allade andra på ett rejvparty. Avstod även framförgåendet då det inte är befäst och vidhoppet så hoppade hon inte. Kan berott på att hindret var målat i neonorangefärg eller på nått annat.

Ri(e)siga ordspråk

2011-11-21T17:10:00.001+01:00

Riesenschnauzer är enunik ras, därför behöver de några alldeles egna ordspråk.

Bättre 10 bollar äningen.
Har man riesen i sängenfår man knô som fan.
Väck ej den riesen somsover.
Varför gå över leran närman kan gyttjebrottas?
Den som gräver en grop,kan hitta ben eller sork.
Riesen har galen ägare.
Den som tar, han har(och bäst är om man kan skylla på någon annan.)
Det som inte dödar ger ialla fall många blåmärken.

2-årskalas

2011-11-14T20:00:00.001+01:00

Röja firade sin födelsedag med pompa och ståt, kusin Dezzi var där och de hade hattar och tutor.

Matte fick efter mycket tjat också vara med och tuta lite. Tydligen är man inte så roligt längre utan mest pinsam...

Så klart bjöds det på tårta också. Tårtan är äkta och inte något fotomontage(!) Schnauzern klarade att sitta framför den utan att krascha i eller äta upp den.

Önskelista

2011-11-13T22:03:00.001+01:00

Röja fyller två år imorgon och hon håller på att tjata hål i huvudet på mig om vad hon önskar sig ifödelsedagspresent... Därför lovade jag att hjälpa henne att skriva ner listanom hon slutade tjata. Hon har sina idéer om vad hon önskar sig, och det är väl bra.Bäst vore dock om de flesta inte handlade om mig, min inblandning eller attstudentekonomin skulle bli ännu mer lidande av hennes idéer. Så låt se, vad varnu hennes önskningar...?

Bollkastnings kurs till matte så att jag lär mig kasta långt men helst åt det håll där skägget befinner sig.
Bollar som inte fastnar i träd om matte inte får en bollkastnings kurs.
En ny aktiveringsbollsom inte fastnar under soffan eller sängen. Det är så jobbigt att hela tidenbehöva gräva fram den eller be matte om hjälp för hon är tydligen sååå långsamoch låter henne inte leka så länge som hon vill om matte måste plocka fram bollenhela tiden. Kan hon inte få en bättre boll så är högre möbler en bra present också.
En snabbarecykel som man slipper dra efter sig och en gladare matte som inte tjoar så fort det, enligt henne, går liteför fort eller fel
En friseringsutbildningtill matte så att man slipper se ut som ett vivelmarsvin och hela tiden måstehålla på att fixa med luggen för att se det man ser.
Stora leksakermed mycket ludd. Dessa är roliga och hon uppfattade det även somatt matte också älskar ludd . För att matte låter så roligt när hon springerrunt och försöker samla in luddet som skägget lyckas få ur dem. För ett ögonblickerkände skäggapan att hon brukar sprider ut luddet över allt för att matte skaspringa runt och knorra ännu mera. Mattes ljud är tydligen bättre än leksakersom piper!
Tysta grannar som inte stör hennesskönhetssömn eller väcker henne mitt i natten och då påverkar mattes humör.
Frolic som maninte får ont i magen av.
Mer frihet meneftersom matte anser att hon är för omogen för det så vill hon istället att mattes syn försämras så att hon kanutforska skogen och dess invånare lite mer...

Ungdoms fasoner...?!

2011-11-04T11:34:00.000+01:00

Schnauzern börjar blitonåring och flörtar vilt med allt av det motsatta könet. Man skäms över att haen slampa till skägg och blir ytterst generad över hennes dåliga smak när detgäller tilltänkta blivande fäder till sina skäggstubb. Hade hon hållit sig tillandra skägg kunde jag acceptera flörtandet men när det nu är allt av detmotsatta könet, två- samt fyrbenta, medoch utan skägg, då får man skämmas!

Den som kommenterar med "sådan ägare, sådan hund" kommer jag säga upp kontakten med!

Riesen i Syds läger

2011-10-26T17:27:00.002+02:00

För det första borde man kanske ta reda på om det är till Skåne ellerBlekinge man ska. Jag trodde nämligen att det var samma ställe, men tydligen såtillhör inte allt söder om Varberg Skåne. Så fel man kan ha ibland, ja, ja attvi skulle till Blekinge kom min rese- och blivande rumskamrat välfram till tillslut. Vilken väg vi skulle åka var nästa problem. Eftersom attdet var ett måste att stanna på vägen för lite (o)nödvändig shoppingi vildmarks butiken i Falkenberg så fick det bli E6.an neråt landet.För att sedan hitta rätt avfart åt vänster någonstans längs med vägen för attkomma höger och inåt landet. Lätt som en plätt, för kom vi till Malmö så skullevi vara åt h-vete fel. När vägproblemet var löst återstod bara det värsta ochstörsta problemet... PACKNINGEN!

Att lista ut vad som var behövligt och mest idiotsäkert efter två dygnskonstant regnande kändes inte så svårt, cyklop, våtdräkt och simfötter varmer logiskt än underställ, raggsockar och kängor.

Därefter så packades det ner valium, vilket är en riesenägares näst bästavän efter whiskey som ges till tilltuffsade instruktörer och figuranter vidblodvite. GPS hade varit bra om man ägt en eftersom att lokalsinnet ärobefintligt hos matten och hunden än så länge är en snabb spårhundsom inte alltid spårar det den ska. Tändstickor, första hjälpen-kit ochfickplunta...Hmm... vad mer behövs? Nått förstånd går inte att packa nermen jag kanske kan ha turen att skägget spårar upp ett i de blekikanskaskogarna.

Packningen fortgår och en vän som håller på med hästar tipsar om attbalsnöre och silvertejp brukar lösa alla problem inom hästbranchen. Spik fickman dessutom absolut inte glömma. Såg i mitt stilla sinne ett försöka atthindra riesenschanuzern med dessa tillbehör och förklarade att det krävs grövreartilleri än balsnöre för att lugna en spårgalen schnauzer men om jag kansketejpar ihop benen så ska de nog gå med spik och balsnöre. En annan god vän ochtillika riesenägare tipsade om dynamit för att lugna hunden ordentligt ellerför att väcka matten ur medvetslösheten efter en dag i skogen. Dynamit skrevstill på inköpslistan, kunde de ha det framme på affären? Kanske jämteövningskantarellerna...

Hundsäng, skålar, mat, spårselar, linor, mutor i form avskinka, köttbullar och korv. Kongar, bollar, kampstock, snitslar,träpinnar, uppletandeföremål... När jag var inne på andra väskanmed schnauzerns saker undrade den skeptiska pojkvännen omjag inte själv skulle ha med kläder, för att med all den packningen tillskäggapan så var det snart fullt i bilen. Så efter att ha sortera bort hälftenav allt som skulle med så fick det till slut plats i sucken. Takbox ellersläpkärra kan därför vara en bra investering för framtida läger.

Skägget och jag fick trots all packning plats i sucken och vi tog följe medvår resekamrat till Falkenberg där vi mötte upp vår vägvisare. Vilketvar en väldig tur då min blivande rumskamrat i all hast enbart lyckades få medsig en tomkartong tillhörande en GPS, som tydligen fanns liggandes på nåttoutmärkt ställe i hennes lägenhet. En karton till en GPS är kort och gotten mycket sämre vägvisare än mig själv och då kan jag inte ens höger ochvänster!

Resan till Blekinge gick galant, det var bara precis innan vi nåddecampingen som vi råkade ut för en förvirrad lokförare som parkerade mittjärnvägskorsningen för att sedan visa sin förmåga att kunna backa, köra framoch till slut komma på att det var backa han skulle göra.

När vi kommit förbi tåget och fått vårat rum tilldelat kom nästa problem, minrumskamrat hade med precis lika mycket saker som jag! Så vi baxade in fyraväskor var, hundsängar och kompostgaller. Rummet påminde mer om en lagerlokalän ett sovrum. Jag konstaterade att det var tur att buren stannade hemma förenda platsen som funnits att ställa den på var på bordet och då kunde vi inteavnjutit något glas vin i lugn och ro.

Dag ett på lägret var på lydnadsplanen där det största halleluja momentetvar att inse att ”min hund är inte dum i huvudet – alla är så här” Det är flerän jag som har nån blandning mellan studsboll och schnauzer dessutom så kundejag jämföra mina blåmärken med de andra ägarna och utan att problem berätta omde prestationer schnauzern gjort för att vålla matten diverse skador. Jag var ihimmelriket och jag flög fram precis som schnauzern brukar göra. Mitt skäggverkade för första gången i sitt tvååriga liv fullständigt normal!

Dag två begav vi oss mot den blekikanska vildmarken och mot vår spårskog.Mantrat löd enligt instruktören ”Lita på hunden men snitsla så att du vet” Superbra,nu slapp jag vara trotsig, eftersom att jag inte har någon utbildning i extremöverlevnad för vildmarken eller tält och SOS-facklor med så här snitslades detpå för glatta livet. Täta snitslar för att säkra vilken väg man gått för atthitta spåret sedan. Detta var en idiotsäkerplan tills snitslarna började taslut och det fortfarande var långt till stigen. Jag gjorde ett spårslut och detvar dags att hitta tillbaka till den där stigen som jag utgått från. Raktfram,för jag hade gjort mina två vänstersvängar och följt gärdsgård som enligt minlogik gick rakt fram till stigen. Till slut insåg jag att min logik ochskogen uppbyggnad inte riktigt överensstämde. Jag borde kommit ut till stigen,men tydligen hade någon flyttat på den eller så hade den tagit slut mitt utitomma intet. Efter att ha irrat runt en bra tag där stigen borde funnits så sågjag som tur var en reflexjacka skymta bort i fjärran. Jag var räddad! I minförvirring hade jag tydligen inte ens hört deras rop och de hade tydigen ävenförsökt ringa till mig men till vilken nytta då mobilen låg i bilen och skäggetvägrat svara. Vi diskuterade över fikat och jag började väl inse attspår nog inte är något för mig så chansen att gå vilse är väldigt stor dåföräldrarna tydligen tog någon form av ekonomivariant och valde bort den delenmed lokalsinnet. Rapport kan kanske vara något, då behöver man ju inte lämnaA-stationen utan det är den andra som får föra jobbet.

Efter fikat så var det dags att visa upp våra färdigheter och tyvärr ellertack och lov beroende på hur man ser det så sköttesig schnauzern fint. Inget benknäckartempo här inte, utanett lugnt och fint tempo med bra drag i linan. ”J**la ögontjänare...”mumlade jag för mig själv. Första och andra träpinnen hittades och förvandlades snabbt tilltandpetare. Skägget var överlycklig och jag med, vi var inte vilse! Än...!Spåret fortsatte genom granar, under stock, över sten, upp och balanserandespå gärdsgård. ”Visst är jag en oerfaren spårläggare men jag lovaratt jag inte la spåret där uppe.” förtydligade jag för instruktörerna. Studsner på fel sida av gärdsgård. Över på rätt sida och trassel ini buskaget. Kvistar och barr flög. Över stenmureningen... Slutapporten hittades till slut och gick samma död tillmötes som sina tidigare artfränder. Vi hade nått slutet av spåret,nu skulle vi bara hitta stigen snabbare än jag gjorde förra gången.Instruktören som begåvats med ett mycketbra lokalsinne hittade stigen mycketsnabbare än den väg jag gått, tydligen hade jag inte varit så vilse som jagtrott.

Efter en hård dag i spårskogen är det så skönt med en dusch men jag kanverkligen inte förstå hur man lyckas att få barr både i BH och trosor... Närman har både underställ, byxor, tröja och väst på sig. Detta är för migförtfarande ett mysterium. Efter duschen tyckte jag mig förtjänt av en powernapmen ack vad jag bedrog mig sängen var upptagen av två skägg som ansåg sig mestvärda av att vila, i den andra sängen låg min rumskamrat. Eftersom att jag inteville riskera att bli anklagad för att ha antastat henne fick jag välja på attknöla ner mig i hundsängen eller att dela min säng med skäggen. Jag valde detsistnämnda och vek ihop mig mellan skäggen. Inte vidare bekvämt men ändå i minsäng... eller rättare sagt våran säng. För att förtydliga innebörden av att detmest var en schnauzersäng hade Herr Skägg torkat av både matrester och vattenpå lakan och täcke. Mysfaktorn steg avsevärt.

Dag tre talade mina gruppmedlemmar om för mig att ta med mobil och sätta påljudet INNAN jag gick ut mitt spår. Förstår absolut inte vad det försökteantyda. Denna gång hittade jag stigen utan problem och snitslarna räckte gottoch väl. Skägget visade även denna dag sin bästa sida i spåret och pinnarnaslutade sina dagar som tandpetare.

Därefter avslutades läger och vi tömde vårat förråd och packade lätt in ossi bilarna. Att hitta vägen hem från blekinge var värre då våran vägvisare åktehem tidigare och även om urinvånarna från både Skåne och Blekinge talade om attvägen var sååå lätt att hitta så lyckades min rumskamrat och jag missa rätt väghem. Två personer utan minsta gnutta lokalsinne och utan GPS är som gjort föratt tappa bort sig själva... Vi hittade till slut E6.an igen och hem.

Nu laddarvi för fullt och längtar till nästa års läger!

Jakten på ”skogens guld...”

2011-10-24T19:42:00.001+02:00

Diskuteradekantarellsök med en vän och hon berättade hur roligt och lärorikt det var förbåde hund och förare. Jag förklarade att mitt problem med svamp är att jag intevet hur en kantarell och att jag p.g.a. det inte kan lära skägget kantarellsök.För den en enda svamparna jag vet hur den ser ut är flugsvamp och den ska manju gärna undvika. Eller jo en svamp till kan jag och det är champinjon och deväxer ju i konservburkar i affärerna... Dessutom finns de nog inte i vårt landdå jag aldrig sett nått Champinjonburksträd eller buske.

Min vän förklarade attdet fanns övningskantareller i mataffären och att jag skulle skynda mig ditoch köp för det finns bara en kort tid till! ”Fråga i affären om du inte vethur de ser ut, de brukar finnas jämte champisarna i frukt- och grönsaksdisken.”Övningskantareller tänkte jag för mig själv, trattkantareller och vanligakantareller hade jag hört talas om men inte övningskantareller. Detta kändesnågot pinsamt så jag bytte snabbt samtalsämne.

Jag funderade ett tag innan jag bestämde mig för atttrotsa mina okunskaper inom svamp och gick till affären för att hitta minaövningskantareller. Eftersom att jag inte visste vad jag letade efter så letadejag istället upp en vän som jobbade där och som till min stora fördel även är hundägare.

- - ”Du vet jagtänkte börja med kantarellsök så jag behöver övningskantareller, var har nidet?”

- - ”Ööö...? Övningskantareller?Går det inte bra med vanliga kantareller? Undrade min vän och såg något förvirradut.

Entusiastiskt pratade jag på om min blivandekantarellsökshund men kom fram till att det övningskantareller som jag skulleha. För att detta hjälpmedel skulle man ha om man inte själv visste hur enkantarell såg ut och om man absolut ville lära hunden just kantarellsök. Jagfick en menande blick från min vän, som med en konstig min till slut fick fram”Tanken var nog att du skulle öva på vanliga kantareller som vi har här men hålldig du ifrån kantarellsök och svampar, det är säkrast så...” Sen vände hon och gick och jag hörde etthysteriskt skratt från personalrummet. Jag följde hennes råd och la nerkantarellsökandet samma dag.

Nu mera handlar jag mest på de andra affärerna ellerha luva på mig eftersom att jag hos personalen är (ö)känd som hon medövningskantarellerna...

Pojkvänstest

2011-10-18T18:32:00.000+02:00

För ett tag sedan fick jagnått som kallades ”Äkta kärlekstest” i min mail. Där fick man tips om att stängin sin partner och hund i bagageutrymmet i bilen och sedan öppna efter 2timmar. Den som var gladast över att se en var vinnaren och den andra kunde mangöra sig av med... Detta borde ju varaett bra test efter många år tillsammans och detta kommer garanterat att testas.Nu ska jag istället berätta hur jag hjälp att göra det ultimata pojkvänstestetpå en dejt som erbjöd sig att vara med och träna hund...

Promenad-dejter med hund är något som i alla fall hosmig är väldigt trevlig och när ens dejt under promenaden snällt och vänligt,helt på egen hand, erbjuder sig att hjälpa till att träna hund får denneautomatiskt pluspoäng. En framtidsdröm om att ha hittat en kanonpartner tillikamottagare i rapport växer fram, samt drömmen om prispall och gulmedalj.

”Självklart” svarade jag men visste inte riktigt vadhan skulle hjälpa till med då hundvanan inte var så stor. Att irra bort honomsom spårläggare var inte aktuellt så det fick bli budföring. Jag förklarade hurmomentet gick till vad som skulle hända och hur han skulle ta emot skägget ochvilka kommandon och belöningar som skulle användas på skägget som fortfarandevar hyfsat grön inom denna gren.

Någonstans borde jag anat vad som skulle ske, för närjag kommenderade marsch, såg jag hur djävulshornen växa upp i pannan påschnauzern som laddar mot mottagaren. Dejten som intet ont anande som lite försent kommenderar ”fot” får 30 kg schnauzer som bredsidar och armbågar honomrakt i familjelyckan... ”Där rök den nyttan utav honom” tänkte jag och undrade om han skulle höra av sig omhan någonsin repade sig ingen efter denna dejt a la misshandel av skäggapa. Hanfaller baklänges och jag ser framför mig hur dejten slutat på sjukhus med gips.Men på nått sätt lyckas han hålla sig ståendes och till slut får den stackarsdejten som är är både chockad och pungkrossad ändå ur sig; ”Vvv...Varför gjordehon sååå?”

Jag biter mig i läppen och får verkligen anstränga migför att inte bryta ihop i ett hysteriskt skrattanfall... ”Förlåt” hojtar jag tillslut...” Jag glömdesäga... du måste stå stabilt annars ser hon dig som en bowlingkägla... Senglömde jag också säga att suspenderar ärett bra hjälpmedel om man ska vara mottagare... för en riesen!” Jag biter migännu hårdare i läppen och går fram och klappar om honom och talar om att hangjorde ett bra jobb även om det inte riktigt blev som det var tänkt och att jagskulle bjuda på fika som plåster på såren. Efter det hör jag mig själv säga”Vill du prova en gång till?”

Antingen var min dejt riktigt korkad eller baraväldigt sugen på fika för han gick med på att köra en gång till och eftersomatt vi gick från att dejta till att bli ihop så får jag tacka skägget för atthon hjälpte matten att göra det ultimata pojkvänstestet...

Konsten att tvätta ett skägg

2011-10-10T21:43:00.000+02:00

Vet inte om hon anade att någotvar i görningen när hon såg att badrummet tömdes på mattor och alla andraskadliga och lösa föremål eller om det var mattes böner till högre makter omatt det skulle gå smärtfritt som gjorde att hon anade onåd. I vilket fall insåghon att hon var inblandad i det som komma skulle och hon gjorde ett tapperförsök att gömma sig bakom soffan.

Badrummet var tömt, handdukar,cyklop och snorkel framtaget - nu var det allt dags att tvätta skägget!Lockande med korv och till slut hot om indragna promenader men de hjälpte inteså det var bara att ta spjärn med benen mot väggen och soffan och drafram hunden. Lagen om kuperingsföbud kanske inte var så dum ändå...?! Förut harsvansen bara använts till att riva ner saker men nu fanns det ett nyttanvändningsområde.

Kastade på halsbandet somett lasso innan jag tappade taget och hunden for upp och ”somnande” i soffanoch som försökte tala om att ”väck inte den schnauzer som sover”. ”Tramsainte nu” – sa jag och drog med mig en motsträvig lerhög. Vid första tröskel togdet stopp då hon hade nått att ta spjärn mot. Band fast kopplet i garderobshandtaget och gick runt hunden som fortfarande kämpade för livet för att intepassera tröskeln. Använde ett skohorn som hävsång för att få henne över förstatröskeln. Heja, bara en kvar! Med hävstången i högsta hugg och lossning avförankringen så fortsatte vi mot nästa farthinder. Nu skulle det badas!Schnauzern ändrade taktik och talade om för mig att ”Tro inte att jagsamarbetar bara för att jag följer med dig” och tog ett kliv över tröskeln ochin i badrummet. Jag stängde och barrikaderade dörren ingen skulle nu komma ineller viktigast av allt ut.

Drar fram hunden som försöktgömma sig bakom toaletten, och lyft...”detta går bra” tänkte jag i mitt stillasinne men ack vad fel jag hade skulle det sekunderna senare visa sig. Lyft och i badkaret och ner... Öööö? ner! Nä då, benen ut åt alla håll, liktGråben för att inte falla ner i en avgrund... Hunden balanserar nu påbadkarskanten. Efter många om och men och diverse hot om indragna promenader,spår och eventuellt en försäljningsannons så lyckades jag vika ihop benen påden i vanliga fall svarta hunden och få ner henne i badkaret. I samma stundvattnet kom på förvandlades hon till en rodeohäst och jag till dennas ryttare –snabbt som ögat hade jag hamnat i badkaret med en galen rodeoschnauzer mellanbenen... Till slut lugnade hon sig och duschningen kunde påbörjas. Vattnet färgades brunt av all jord, grus, sand och barr och se där, där kom enkvist flytandes. Var hade hon förvarat den?

Lät vattnet rinna när jagschamponerade och insåg att vattnet steg sakta men säkert i badkaret. Försökergräva och se om det är kvisten som stoppar upp och då såg hon sin flyktchans!Upp i bortsidan av badkaret, river ner det enda jag glömt ta ut badrummet – enöppnad flaska med bubbelbad. Fångar schanuzern i språnget och får snabbt nerhenne i badet igen. H***ete vad det skummar och vad hundschampot smakar illa.Rycker upp proppen som orakade stoppet. H***ete vad det skummar! Sköljer av skum och schampo frånhunden. Torkar av och ser att hon njuter för fullt. Äntligen var det över, närhon kändes torr släpper jag ut henne och hon springer iväg likt kossor pågrönbete och avslutar med ärevarv upp och göttar ner sig i soffan. Jag tackarde högre makterna - för att så här bra gick det inte förra gången!

Nu återstår bara saneringav badrum och en välförtjänt dusch åt mig själv.

Tävlingsdebut

2011-10-09T15:55:00.003+02:00

Idag gjorde vi det! Det gick över förväntan och jag avled inte även om det kändes så vid dragningen, under platsliggningen och under linförigheten! Kroppen var så tung att det kändes som den var av betong och jag undrade om det skulle gå att förflytta mig ens ett steg under linförigheten eller om jag skulle falla ihop orörlig och de skulle behöva en truck för att få bort betongsuggan från planen.

Jag föll inte ihop och jag kräktes inte heller på planen även om det precis innan kändes som att det skulle ske. Platsliggning är världens längsta moment insåg jag och fick byta ställning ett hundratals gånger för att inte svimma. Inte stirra på hunden - men inte heller kika på allt runt omkring för så blir hon nyfiken... Vart ska jag titta? Byta ställning för hundraelfte gången. "Återgå" - tack gode gud!
Tandvisningen gick galant - domaren blev inte upphånglad men hon försökte äta upp numervisningen (?) som låg på marken. Domaren skrattade och sa "äter hon upp den blir det inga nollor för nån idag". Synd att hon inte svalde den tänkte jag för då hade vi i alla fall kunnat få några poäng...

Startnummer två hade vi så efter platsen blev det uppvärmning... Rastning - hunden vägrar kissa! Panik, vad gör man? Promenerar fram och tillbaka, lite fotpositoner - belöning med den gula kongen. Hon är med! Vägrar fortfarande kissa. Bära eller brista... värsta som kan hända är att hon kissar på planen...
Så ropade de "Startnummer två"
"Nu dör jag" tänkte jag men per automatik kunde betongkroppen ändå röra sig och vi kom in och ställde upp oss.

I linförgheten var hon inte alls med men detta på grund av min nervositet. "Moment slut" var det bästa tävlingsledaren sa under det momentet. Jätteberöm till skägget - hon flyger, hoppar, studsar och skäller. NU släppte nervositeten och läggandet gick galant lika så inkallningen, domaren tyckte sig konstigt nog se att hon hoppade på mig. Inget jag själv reagerade på utan hade ett halleluja moment då hon inte hoppade på mig! Eller rättare sagt kraschade in i mig på grund av dåliga bromsar/ögonmått.
Steg på ställandet och reste sig när hon fått apporten.
Håller med om att hon hoppade på mig efter hoppet och är supernöjd med helhetsintrycket!

Platsliggning 9,5 - (bytte position)
Tandvisning 10

Linförighet 7 - tränger, slarvig halt, vid position
Läggande 9 - ngt långsamt
Inkallning 9 -hoppar på förare
(tur att han inte sett de träningstillfällen vi haft där vi hånglat)
Ställande 8,5 - steg efter kommando
Apportering 8 - ändrar ställning
(ställde sig upp när hon greppade apporten)
Hopp över hinder 9 - hoppar på förare
Helhetsintryck 9

Sammanlagt 172 poäng och 2 placering

Tack till Kungälvs brukshundklubb!
Till Pias bed and breakfast och till Britt som agerade papparazzi och filmade och fotade det hela!

Röja testar

2011-10-04T10:21:00.001+02:00

Eftersom att vi är produkttestare för ViRuBa så kommer här en fortsättning och betygsättning av
Kampbollen

Att hitta hållbara kamp/belönings leksaker är svårt, allt för ofta är kvaliteten inte allt för bra och det går sönder väldigt mycket leksaker. Vid testningsstunden så har bollarna enbart används som belöning och hon har därför bara fått tugga på bollarna kortare stunder (självbelöning), hon har även sprungit och hämta dem (jakt) och sedan lekt med mig (kamplek)

Vid första syn på bollen så ser den inte mycket ut för världen. Men efter träning och haft bollen som belöning är jag positivt överraskad. Snöret är sytt så att det går igenom bollen - vilket gör att den än så länge klarat lite tyffare tag utan att gå sönder. Det är även skönt att hålla i och gummibiten gör att det lättare att hålla emot om man har en hund med mycket tillkämpnade. Gummit är mjukt och tuggvänligt och har inte än fått några skavanker från tuggandet.


Däremot ska jag låta vara osagt om Röja eller de andra märkt av vaniljsmaken.

Kampbollen har vid flera tillfällen använts och den är fortfarande hel, det är inga tydliga tuggmärken eller skador på boll eller snöre. Den har även blivit testad av andra riesen och även schäfer och dobermann och håller fortfarande. Bollen är mycket uppskattad, troligtvis för att den är mjuk och tuggvänlig. En annan fördel med att bollen är mjuk är att om man är lika dålig på att kasta som jag är, så gör det inte så ont på hunden om man träffar den som om bollen vore helgjuten.

Därför ger jag Kampbollen betyg 5 skall av 5 möjliga!

"På djupet"

2011-09-30T09:22:00.001+02:00

Uppletande är en roligt del av hunderiet speciellt när man har flyt i träning. Som nybörjare har jag blivit tragglad med att "träna på djupet" vilket innebär att föremålen ska ligga så lång ut i rutan som möjligt, sagt och gjort så har vi tränat på djupet.

Under helgen läger hann vi med uppletande och jag hur ville jag ha det?
- Självklart på djupet.

Hunden är laddad och fokuserad.
"Leta"
Hon går iväg som ett pistolskott
Fort går det, ut går det, ut på djupet. Inga problem!
Tills det går upp ett ljus för mig att hunden inte hittar ett enda föremål närmare än 45 meter.
"Leta" innebär att finna föremål på djupet. Övriga 45 meter är bara startsträcka...
Gör om gör rätt - men djupet är f*n inga problem!

En svart ängel...

2011-09-28T15:43:00.000+02:00

med en fel placerad gloria...

Otis tyckte dock att hon skulle dela med sig...

Och sen försökte han visa sin fina gloria...

Sen diskuterade Röja och Otis äganderätten och båda resonerande på samma sätt;

Om jag har det - är det mitt
Om du vill ha det - är det mitt
Om du hade det först -är det ändå mitt!

Om jag tröttnar - är det ditt
Om jag vill ha tillbaka det - är det mitt igen!

En lugn och skön cykeltur...

2011-09-22T20:18:00.001+02:00

... eller hur jag förvandlades till kamikaze-cyklist!

Mitt upp i allt packande inför höstens riesenläger fick jag den briljanta idén om att jag och schnauzern behövde lite frisk luft och att bästa sättet att avsluta torsdagskvällen var att ta en skön cykeltur. Sagt och gjort så slängde jag på mig en jacka och keps och på med en sele på hunden (för det är bra att ha när man cyklar för att det inte ska bli drag och obehag i halsen). Första delen, rastning och uppvärmning gick som vanligt lite snurrigt då det är mycket att hålla koll på när man ska ha med en cykel på promenad som inte är så miljötränad och van att bara gå vid sidan om. När rastningen var avklarad och cykeln började lunga ner sig och sluta trassla in sig i hunden och kopplet, var det dags för en cykeltur med hunden. Över med hunden på högersidan, koppla om till sele och... Fort iväg, ”mot Sherwoodskogen” vrålade schnuzern och jag hann nätt och jämt komma upp på cykeln och fånga kepsen som höll på att flyga av. Benen åt alla håll och kanter, fann bromsen och styret i rätt sekund för att inte köra över tanten med rullator.

Att ha hunden på högersidan har att göra med att hunden ska vara på insidan av cykeln och inte mitt i vägen men tar ingen som helst hänsyn till mig som har ytterst dålig balans eller dåligt med muskler i vänster armen. Att hålla emot en galen schnauzer går kanon men att styra en cykel med vänster armen och en formel ett-bil i andra är ett självmordsuppdrag som heter duga. Dåliga vägar, gupp som får tänderna att skramla och en vrålande motor, förlåt schnauzer, kass balans, lera som stänker upp i ögonen, mun, ja överallt i samband med att alla växlar utom högväxeln slutar fungera på skägget... Cykling är så trevligt! Långa svordoms visor och hot om döden hjälpte inte på schnauzern som blivit döv av fartvindarna eller som helt enkelt färdades fortare än ljudets hastighet farten var konstant. Som tur var så fungerade fortfarande bromsarna på cykeln.

Det osade bromsar om cykeln när vi passerade ett gäng hurtiga joggare som stannat för att stretcha. De såg alla förvånade ut när det svart strecket passerade i 100km/h med en flygande cykel och en självmordsbenägen cyklist på, spottandes lera, svärandes och som kramphåller i styret och snöret som sammankopplar dem med svartafaran.

När jag till slut fått ner farten på det skenande ångloket dyker en hare upp framför oss. Jag ber en stilla bön och börjar planera min egen begravning och gravstenens text. Jag fattar mod och slänger mig över schnauzern i äkta Crocodil Hunter stil och hon ser på mig och fattar ingenting. Vi passerar haren och jag kopplar nu loss ångloket för att överleva resterande cykeltur, för nu har hon väl rasat av sig?

Växellådan var tydligen fortfarande kass på schnauzern och den for iväg i topphastighet, noll till hundra på sisidär 0,2 sekunder. Jag funderade på om jag borde utfärdat nån form av varning inom Vänersborgs kommun innan vi begett oss iväg på cykeltur men att det nu var för sent och om jag i min halt panikslagna jakt på den försvunna hunden nu skulle behöva möta folk som stött på den svarta blixten. Hur bemöter man folk som blivit överfallna av en lerig svart blixt från klar himmel? Jag kunde kanske se oskyldig ut om jag inte haft en bajspåse i cykelkorgen, skulle jag göra mig av med bevismaterialet? För om de inte fanns kunde jag förklara de smutsiga kläderna och leran i ansiktet med att jag också blivit överfallen och att det fanns så oansvariga hundägare nu för tiden!

Till slut hittade jag svart faran i ett lerdike där hon simmade förnöjt runt och väntade på mig. Jag fick kopplat upp henne och resan hem gick smärtfritt fram tills hon insåg att ”Det är höst nu – LÖÖÖÖV!!!

Jag ställde det som fanns kvar av cykeln i cykelstället och konstaterade att om jag någonsin får samma infall att cykla med schnauzern igen hoppas jag någon hejdar mig eller i alla fall ger mig en hjälm.

Bilder från LO-väst lägret

2011-06-07T18:10:00.000+02:00

Bättre sent än aldrig kommer några bilder från LO-väst lägret.

Vilken kontakt Otto har med matte

Världens vackraste schäfer-jävel...?!

Ulla & Ässi (?)

Mia & Zkryta

Håkan & Zot

Utställnings helg

2011-06-07T17:29:00.002+02:00

I helgen har det varit en ren utställnings helg, lördagen spenderades på NÄKKs utställning på Restad Gård med sällskap av Frida och Ilta. Jag har verkligen en underbar hund som gör precis allt för mig och jag kunde inte få en bättre följeslagare. I domarnas ögon är hon dock ingen skönhet men hon är rastypisk i alla fall.

Kritiken från Karl-Erik Johansson löd; God typ. Feminint huvud. Mörka ögon. Kunde ha bättre utfyllt nosparti. Tångbett. Bra hals. Behöver få mer bröstkorg. Ryggen är välvd över ryggen. Knappa vinklar. Rör sig ok. Ganska bra päls. GOOD. Mentalitet; utmärkt.

På söndagen var vi på Tånga hed och riesenutställningen. Domare där var Siv Jernhake och kritiken löd; Feminin tik. Välformat huvud. Bra öron. Fin hals. lagom ryggläng men välvd i länden ngt brant kors. Behöver utvecklas mer i bröstkorgen. tillräckligt vinklad bak men går hastrångt. Bra päls. Bra steglängd. VERY GOOD

Röjas två bröder Ringo och Regazzo var också på riesen-utställningen och visade upp sig även de med fina resultat.

Regazzo

Ringo

Regazzo, Röja och Ringo alla fick bedömningen Very Good,

Bildblog

2011-06-03T17:08:00.000+02:00

Här kommer lite mobilbilder från en promenad med badning och solning vid Vänern. Med på promenaden är Plus som vi sitter barnvakt åt.

Plus känner på Vänerns vindar

Kul att fotografera nått annat där man ser vad det är och inte bara blir en svart fläck

Här ska det badas

Plus ligger hellre och solar

Spaning över Vänern

Solning...

det är viktigt att vända på dig för att få en jämt solbränna...

Till en början var det trevlig att ligga jämte och tugga på pinnen tillsammans, men det var först senare som hon kom på den verkliga anledningen till att små hundar uppfunnits..

Tuggstöd och pinnhållare!

Röja testar

2011-05-30T19:01:00.000+02:00

Har fått förmånen att testa lite produkter från ViRuBa. Så här kommer en beskrivning av;
Kampbollen

Att hitta hållbara kamp/belönings leksaker är svårt, allt för ofta är kvaliteten inte allt för bra och det går sönder väldigt mycket leksaker. Vid testningsstunden så har bollarna enbart används som belöning och hon har därför bara fått tugga på bollarna kortare stunder (självbelöning), hon har även sprungit och hämta dem (jakt) och sedan lekt med mig (kamplek)


Däremot ska jag låta vara osagt om Röja märket av vaniljsmaken.

Fortsättning följer om kampbollens historia...

Skall-träning

2011-05-18T18:51:00.000+02:00

Ungefär så här går Röjas tänk när vi tränar skall.
"Skall" - En viss betänktetid. Jaha! du vill att jag ska skälla... Voff...
Jag kastar bollen - Jääj! Bollen - lyckan är total!!!

"Skall"
Voff, voff - jag kan sitta fot samtidigt, ger de pluspoäng?
Flyger in i fotposition.... och ger matte en puss samtidigt...
Voff - jäj bollen!!!

"Skall"
Voff, voff... Bollen??? nähä? Va, fan du glömde bållleeen!
Hoppar på matte för att tala om att hon glömde nått...
Voff, voff, moff. voff - jäjj! Bålllleeenn!

"Skall"
nu, jävlar! voff, voff, voff, voff
"Tyst"
- va??? Ååå där kom bollen. Tjoho!!

Bilder från My Dog

2011-05-16T15:47:00.000+02:00

Röja tycker att fåtöljen på hotellet är i minsta laget...

Röja och jag på mässan, hon är duktig hon och kan fokusera och ha fin ögonkontakt.

Eftersom att bilderna skulle kommit för typ 4 månader sedan så kopierar jag in det som skrevs efter utställningen som en uppdatering. "I helgen var vi på My Dog med Frida och Ilta. Det var roligt och lite annorlunda att ha en hundhelg som inte innebär att man blir myggbiten eller lerig. Röja tyckte på lördagen att det var riktigt jobbig att vara på mässan, med allt skrammel från burar, hundar som skällde, mycket folk och hög musik. Men ju längre tiden gick desto mindre brydde hon sig. I ringen tyckte hon det var helt okej. Domaren fick känna utan problem, det som blev jobbigt för henne var när musiken började bröta i stora ringen och då ville hon inte längre vara och stå fint utan tyckte det var dags att dra därifrån.

Lördagens kritik från Fredrik Nordgren löd; Knappt medelstor, medelkraftig, feminina proportioner, uttrycksfullt huvud, tillräckligt lång hals, bra rygg, brant kors, tillräckliga vinklar fram och bak, passande benstomme, bra tassar, bra pälsstruktur, ganska jämt steg, sjunker något i rörelse, mycket bra temperament. Andra pris.

På söndagen var vi bland de första in på mässan och jag tror det gjorde Röja gott. Det var lugnt när vi kom in och vi fick möjlighet att träna på att springa i ringen, lite fotpositioner och leka av sig lite. Efter leken var hon så taggad att hon skulle göra ärevarv inne på mässan. Därefter lade hon sig och vilade i väntan på att få komma in i ringen. Denna dag hade hon mer attityd i ringen, inga problem för vare sig domaren eller domarelev att klämma och känna. Söndagens kritik för Pia Lundberg löd; 15 månaders juniortik. Ganska späd och på den mindre sidan. Feminint huvud av bra längd. Kunde ha nyans mörkare ögon. Ganska grund i front och bröstkorg. Behöver få mer volym i kroppen. Behöver strama upp sig i rörelse. Behöver tid att utvecklas, ser fortfarande väldigt ung ut. Andra pris.

Att hon än är outvecklad var lätt att se om man jämför med de andra hundarna, men jag har hellre en liten tik med lite päls än en fluffig hund med massa "massa". För övrigt skötte hon sig bra, hon gillade att vara monterhund men det sista gick ögonen i kors på henne och hon hade lätt kunnat somna stående"

Vakthund...?

2011-05-16T15:23:00.001+02:00

Under förra veckan har Röja och jag haft "dagbarn" i form av en Leo. Vilket till en början var en nära döden upplevelse för honom innan han insåg att matten var snällare än den lilla svart. Problem och funderingar har uppstått under vecka han varit hos oss på dagarna. Röja har alltid varit lite vaktig på mina saker när vi är hos mina föräldrar för då tillåter hon inte deras hund eller katter komma nära mina väskor, men hon gör inga tendenser mot människor. Nu tycker jag hon har börjat vakta mer än vanligt, hon är inte elak på nåt sätt så att hon flyger på utan ligger mest och vaktar i soffan och inte låtit Leo komma i närheten. Är detta ett beteende beroende på skendräktikghet eller nån fas som hon kommit i och hur löser man det på bästa sätt?

För detta kan ju komma att eskalera och då kommer det ju bli svårt att ha henne mad andra hundar om hon t.ex. skulle börja vakta mig för anda hundar.

Update

2011-05-16T15:15:00.000+02:00

Förra helgen var Röja och jag på lo-väst lägert på Tånga Hed och körde sök för första gågnen. Det var mycker roligt och intressant att prova på en ny gren och denna lär vi inte sluta med. Jag ska bara se till att lägga en bättre grund i spårarbetet och så kommer vi kunna köra både sök och spår.

Jag fick många bra tips om lydnaden, spåret, apporten och saker att tänka på för att undvika att Röja går upp i stress och de visade på tecken att hon har lite för mycket förväntningar och för att undvika pip ska jag nu ha lugnare belöning under fotet.

Största besviken under lägret var dock att Röja var prompt tvungen att påvisa hur kass hennes matte är på att köpa leksaker till henne. För inte en ända av mina leksaker passade tösen, hon skulle bara leka med de andras GULA leksaker, INGET annat passade! Så nu har jag beställt GULA leksaker till den kräsna lilla apan.

Bilder från lägret kommer!

Dåligt med uppdatering...

2011-04-17T15:37:00.000+02:00

Det är väl bara att inse att det är halleluja-moment varje gång jag kommer ihåg att uppdatera denna stackars blogg. Ja, vi gör saker men det är svårt att få ner det i skrift för tillfället och någon gång så kanske jag kan hitta skrivlusten. Tills dess är bloggen vilande.

Sedan sist så har i alla fall Röja gjort ett jättefint M.H..med kommentaren att hon är en "liten söt elak jävel" vilket jag tycker passar henne bra.

Vi har anmält oss till LO-väst läger nu i vår och ska prova på sök. vilket ska bli jätteroligt. Vi har gjort lite lätta hitta övningar ihop med ett träningsgäng här i Vänersborg och Röjet gillar det jättemycket. Förra veckan fick vi möjligheten att träna under badhuset och prova på en ganska mulligt och jobbig miljö att söka i. Skägget fixade det utan problem och tyckte det var så häftigt där att hon absolut skulle försöka ta sig in där igen, när vi gick förbi några dagar senare.

Kontaktannons

2011-01-19T13:26:00.003+01:00

Efter att den första kontaktannonsen när jag sökte en oljemiljardär lockade sisådär noll personer gör jag ett nytt försök och preciserar lite vad jag önskar mig av en hane. Känns det som att jag missat något?

Hane sökes, renras eller blandras spelar ingen roll, inte heller klasstillhörighet. Det viktigast är de mentala och fysiska bitarna men det betyder ändå inte att han får se ut hur som helst. Viss måtta av rastypiskhet är önskvärt.

Men i vilket fall så önskar jag en framåt och kontakttagande hane som är balanserad och inte för överdriven. Det är positivt med leklust och samarbetsvilja både inom familjen och med andra.
Jakt intresse är okej så länge det är på vilt och inte efter honor eller tillfälliga sexuella kontakter, lagom mycket hane är önskvärt, ej kastrerad. Aggressioner mot andra hanar är inte heller önskvärt men är det inga större problem så kan dessa tränas bort.

Aktivitetsnivån får gärna vara hög men inte övergå till stress då det kan vara trevligt med någon mysig hemmakväll. Positivt är också om han är anpassningsbar i de flesta miljöer och inte så känslig för ny omgivning. Är det enbart stadshane eller lantishane är attityden hos individen viktig för eventuell tilläggsdressyr.

Önskvärt är om hanen klarar av överraskningsmoment på ett positivt sätt och gärna är initiativtagande till dem själv. Att köpa med mjölk hem är ingen överraskning. Önskvärt är även att vid ett överraskningsmoment att han visar nyfikenhet och intresse.

Vad gäller ljudkänslighet uppskattar jag att hanen inte bryr sig om vad för musik eller radiostation som spelas. (Touch my radio and you die!) Eget intresse för ljud är okej om det inte innefattar att personen spelar fiol, trumpet, flöjt eller liknande instrument. Intresse för s.k. musik som låter som att man de håller på att äta upp mikrofonen eller bara brölar är inte okej.

Att hanen har kvar sina intressen är positivt och jag uppskattar självständighet. Han måste kunna arbeta och ta initiativ självständigt, men får samtidigt inte ha svårt att samarbeta. Bra är om han är lättmotiverad och matglad, men inte har anlag för övervikt.

Önskvärt är intresse för matlagning, städning och ordningsam. Men uppfylls de andra kriterierna så är det inte heller något problem så länge de är mottagliga för viss tilläggsdressyr.
Känner du att du har en rätta eller vet någon som har tveka inte at maila iväg bild och beskrivning.

OBS! jag inte är intresserad av att ta mig an svårare omplaceringar och att AD/HD kontroll är önskvärt, då han eventuellt är för framtida avel.

Mål

2011-01-18T18:17:00.000+01:00

Har funderat fram och tillbaka om jag ska ha något speciellt mål med året och kommit fram till att det får bli att starta i lydnadsklass 1 och/eller appellen men vi får se. Start blir tidigast i augusti då vi inte har några färdiga moment utan bara vissa delar av momenten. Sen väntar även röntgen och MH-beskrivning.

Nytt år och nytt blogginlägg

2011-01-11T19:01:00.000+01:00

Nu har det åter igen gått alldeles för länge sedan bloggen uppdaterades, kan inte annat än be om ursäkt och hoppas på att jag bättrar mig. Men att bloggen inte uppdateras betyder ju inte att vi inte gör något, snarare tvärtom. Tiden räcker inte rikligt till så är det ibland.

Nu har vi iallafall flyttat och börjar bo in oss i lägenheten, skolan går bra och första terminen är snart avklarad och första praktiken är gjord. Kan inte säga annat än att det känns sååå rätt med denna utbildning. Röja trivs bra som city-dog och anpassar sig bra, hon ogillar att inte kunna springa fritt men som tur är så finns det några ställen där hon kan springa lös, det finns även en rasthage inte allt för långt från oss som är uppskattad.

Röja har vid några tillfällen varit med mig på jobbet och hon trivdes bra och skötte sig kanonbra med de boende på gruppbostaden. Hon kan, trott eller ej, hälsa lugnt och sansat och till och med strunta i att pussas med folk.

I helgen var vi på My Dog med Frida och Ilta. Det var roligt och lite annorlunda att ha en hundhelg som inte innebär att man blir myggbiten eller lerig. Röja tyckte på lördagen att det var riktigt jobbig att vara på mässan, med allt skrammel från burar, hundar som skällde, mycket folk och hög musik. Men ju längre tiden gick desto mindre brydde hon sig. I ringen tyckte hon det var helt okej. Domaren fick känna utan problem, det som blev jobbigt för henne var när musiken började bröta i stora ringen och då ville hon inte längre vara och stå fint utan tyckte det var dags att dra därifrån.

Lördagens kritik från Fredrik Nordgren löd; Knappt medelstor, medelkraftig, feminina proportioner, uttrycksfullt huvud, tillräckligt lång hals, bra rygg, brant kors, tillräckliga vinklar fram och bak, passande benstomme, bra tassar, bra pälsstruktur, ganska jämt steg, sjunker något i rörelse, mycket bra temperament. Andra pris.

På söndagen var vi bland de första in på mässan och jag tror det gjorde Röja gott. Det var lugnt när vi kom in och vi fick möjlighet att träna på att springa i ringen, lite fotpositioner och leka av sig lite. Efter leken var hon så taggad att hon skulle göra ärevarv inne på mässan. Därefter lade hon sig och vilade i väntan på att få komma in i ringen. Denna dag hade hon mer attityd i ringen, inga problem för vare sig domaren eller domarelev att klämma och känna. Söndagens kritik för Pia Lundberg löd; 15 månaders juniortik. Ganska späd och på den mindre sidan. Feminint huvud av bra längd. Kunde ha nyans mörkare ögon. Ganska grund i front och bröstkorg. Behöver få mer volym i kroppen. Behöver strama upp sig i rörelse. Behöver tid att utvecklas, ser fortfarande väldigt ung ut. Andra pris.

Att hon än är outvecklad var lätt att se om man jämför med de andra hundarna, men jag har hellre en liten tik med lite päls än en fluffig hund med massa "massa". För övrigt skötte hon sig bra, hon gillade att vara monterhund men det sista gick ögonen i kors på henne och hon hade lätt kunnat somna stående.

Och som avslut på detta blogginlägg så kommer julhälsningen som jag skulle lagt ut i julas...

Uppdatering

2010-10-17T13:09:00.001+02:00

Träningen med Röja går framåt, fotpositionen ser fin ut och hon följer bra. Vi går inga längre sträckor utan arbetar för att få upp en bra position med en snygg ögonkontakt. Vi har börjat och avslutat en nybörjarkurs i agility vilket var uppskattat av oss båda. Röja kan nog bli en mycket bra agilityhund då hon inte har fler växlar än fullfart. För även om hon inte vet vad hon ska göra så sänker hon inte farten, vilket resulterar i att jag får ännu mer problem med att visa vad jag hade tänkt att göra.

För några veckor sedan var vi på riesenläger på Tånga och fick många bra tips och idéer om hur vi ska träna vidare. Bilder finns att se här. PÅ lägret fick vi fint beröm för hur bra och fint Röja arbetade vid uppletandet. Veckan där på var allt borta... Shit, vad besviken jag kände mig över att allt var borta. Gjorde lätta valpövningar men schnauzern hade minne som en guldfisk och tramsade mest runt utanför rutan eller i fel del av den. Konstaterade att uppletande var en tråkig sport och att jag aldrig mer skulle träna det. Det höll i två dagar och sen gick det bättre igen.

Röja

2010-08-18T17:36:00.000+02:00

håller på att tränar på att kamouflerar sig. Kanske inför en kommande karriär som bevakningshund...?

Uppdaterings dags!

2010-08-18T17:15:00.000+02:00

Åter igen var det länge sedan bloggen blev uppdaterad och det är en del som har hänt. Till att börja med har Röja blivit stor tjej och börjat löpa.

Jag har sagt upp mig och ska börja läsa en två årig KY utbildning som heter Socialpedagogiskt och socialt arbete inom ungdoms-, kriminal-, och rättspsykiatriskvård. Detta ska bli mycket roligt och förhoppningsvis så hittar Röja och jag något bra boende i Vänersborg nära skolan.

Annars har vi tränat uppletande, spår och lydnad. Röjas luktsinne har varit lite sämre då hon fick en släng av noskvalster för några veckor sedan, men de börjar rätta till sig nu med hjälp av medicinering.

Jag kan inte lova att bloggen kommer bli bättre uppdaterad men förhoppningsvis blir det mer ordning när skolan börjar.

Bilder

2010-07-12T18:51:00.000+02:00

Förut hade jag en sådan här

Nu har jag en riesen

Dessutom är vi hundvakt åt en sådan här

Någon gång...

2010-07-06T13:22:00.000+02:00

Ska jag nog bli bättre på att uppdatera bloggen... För tillfället är det mycket som snurrar i huvudet och det är svårt att få till bloggandet, hundträningen, fotografering m.m. m.m. Det är svårt för mig att planera framtiden och se hur jag ska få ihop det, när jag lever så mycket i nuet och knappt vet jag vad gör dagen efter. Men detta är en bra träning och jag tror att det blir bra och löser sig till slut.

Har en vecka kvar att jobba som "Nisse" innan det blir semester, ska då inte ha någon semester utan jobba på ett gruppboende i tre veckor och efter det så finns det förhoppningsvis mer jobb som "Nisse".

Veckan som...

2010-06-24T20:32:00.000+02:00

gått har bjudit på tidiga mornar med "nära fasan upplevelse", harjakt och planering av försäljningsannons.
Nära fasan upplevelse blev de i måndags morse då Röja bokstavligt talat sprang rätt på fasanen när den låg och tryckte. Vem som blev mest chockad kan jag inte svara på men fasanen flög sin väg och jag hann få in Röja och belöna med kongen. När i träffade på haren hade jag inte samma tur och Röja prövade på långdistansjakt utan skall. Så nu ska här lånas halsband med fjärrkontroll för att förhoppningsvis få ordning på dövörat.

För säkerhets skull har jag fixat till öronen genom att ta bort hår för att försöka mig om att hon verkligen hör mig. Risken finns väl att hon hör hararna bättre också men det är chansningar man får ta.

I måndags morse kunde de som har facebook läsa följande inlägg; Slipar på försäljningsannons.
Jaktschauzer bortskänkes! Långdistans på hare och kortdistans på fasan, katt, div. fåglar och postbilar. Skäller inte. Tål vatten, buskage och att springa in i skåpsluckor och stolar. Bortskänkes mot avhämtning, position okänd.

Nu önskar vi er alla Trevlig midsommar!!!

Spårhunden Röja

2010-06-20T12:37:00.000+02:00

Istället för att behöva skriva träningsdagbok och blogg så får nu bloggen bli en form av träningsdagbok och blogg. Kanske lite tråkig läsning för er men blir förhoppningsvis lättare för mig.

Är precis inkommen efter att ha spårat och kan inte säga mer än att jag är jättenöjd!
Längd: ca 300m
Apporter: 3, plasrör, snusdosa, vante
Väder: uppehåll, vått underlag.
Skog, mossa, blåbärsris.

Gav sidopåsläpp, då det blivit mycket direktpåslägg det sista. Detta var nyttigt då hon hittade doft men inte kunde få ner näsan. Men när väl nosen var i backen och jag fick drag i kopplet, åkte selen på och hon hittade snabbt plaströret.

Hon arbetade på bra och noggrant och följde vinkeln så noga att jag höll på att börja gråta. Super snyggt, det vill säga.

Därefter tappade hon fokus och började snurra lite. Jag höll emot mer och sänkte farten. Hon missade snusdosan, vinkeln var slarvig.

Därefter blev hon mer noggran och man såg tydligt att hon arbetade med någon "dutt" metod. Typ spår-inte spår- spår - inte spår- spår osv. Hittade sista apporten, vanten och kom bra tillbaka med den.

Måste få till något bra avslut, då hon mer än gärna vill fortsätta spåra. Plockar av selen och lina men det räcker tydligen inte. Att bära med sig sista aporten är inte tillräckligt roligt då hon släpper de för att fortsätta spåra. Kanske måste springa ut med henne för att hon ska glömma spåret och ta med slutapporten.

Röja i keps

2010-06-12T23:07:00.001+02:00

Röja testas nya kepsen.

Miljöträning

2010-06-12T23:01:00.000+02:00

Har varit på Nostalifestivalen på Tånga och miljötränat idag. Det gick bra men hon gillade inte när det blåste i presenningarna eller mannen som spelade musik inne i det stora tältet. Efter det träffade vi brorsan Ringo och de fick röja tillsammans. Vilket var mycket uppskattat av båda två.

Jag fick en keps av sambon med brodyret "Ryssbergets Röja" på vilket resulterade i att även Ringos matte och husse och Ruts matte också har liknande kepsar. Synd för er andra som inte har lika snygga kepsar nu då. *ha ha*

Valpträff

2010-06-07T17:22:00.005+02:00

Äntligen har jag hittar Affe och Helenes hemsida, den hittar ni här. Den är fortfarande under uppbyggnad men vi får väl tjata lite så att det händer något.

I lördags styrdes bilen söder över med en "lätt" avstickare i Göteborg. Men det visade sig ganska snabbt att avstickaren som skulle "vara så lätt" inte var det och någon tapp såg jag inte röken av. Till slut hittades en annan tapp att parkera på och vi fick mötas upp där för att överlämna en kvarglömd strumpa och ett cykelställ. Sen att hitta därifrån skulle visa sig minst lika svårt som att hitta den andra tappen. Men till slut kom vi där ifrån och styrde raka vägen mot Sölvesborgs brukshundklubb. Väl nere startades grillen och det blev god mat, massa hundprat och några myggbett.

Söndagen bjöd på spår, uppletande och lekövningar som alla valparna klarade mycket snyggt och det är mycket kul att se hur jämna valparna är.

Röja spårade på bra och jag fick tips om hur jag ska gå vidare. Fast jag måste bestämma mig ganska snart vilket spår jag vill köra för att kunna finslipa det ordentligt. Uppletande har vi inte gjort så mycket, nästan inga alls om jag ska vara ärlig. Men trots det gick det riktigt bra och Röja visade sig från sin bästa sida genom att visa att matte har fel angående att "Röja inte gärna kommer in med grejerna utan ärevarv" genom att springa in i matten med grejerna i högsta hugg.

Det är bara så tråkigt att valpträffarna tar slut så fort, dagen rusade iväg och klockan 18 lämnade vi kubben för att åka hem. Väl hemma stupade vi trötta men lyckliga i säng och fem timmar senare när väckarklockan ringde fick jag en fundersam blick från skäggapan om jag verkligen var riktigt klok och nej, det är man nog inte när man ska upp och jobba dagen efter. Men, men det som inte dödar det härdar och det drabbade ju inte Röja som gott kunde sova vidare med husse och fortsätta drömma om spår, uppletande och om nästa valpträff.

Utställning den 23 maj

2010-05-25T12:45:00.000+02:00

I söndags var vi på riesenklubbens utställning i Vårgårda och jag kan inte säga annat än att det gick kanon.

Kritiken löd: Feminint huvud. Något oparallell i sina linjer. Välburna öron, utmärkt mörka ögon. Tänder och bett UA. Bra hals och rygg. Något knappt vinklad fram och bak. Rör sig väl från sidan. Pälsen önskas strävare. Bra färg. Trevligt temperament.

BIR-valp, HP, BIS-valp.

Bloggtorka

2010-05-17T20:43:00.001+02:00

antar jag att det är jag lider av för tillfället men det betyder absolut inte att vi inte gör någonting.

Vi har spårat och det går riktigt bra, spåret är nu lite för roligt så att hon inte riktigt hinner med att äta korven eller ens märka att det finns någon apport i spåret men vi arbetar vidare. Målet är ju att ha en hund som man slipper åka på mage efter och än så länge är tempot mycket behagligt.

En del lydnadsträning har gjorts och Röja börjar få en fin position framför och nu har vi även börjat med att få till själva fotpositionen. Jag inte hittat den där riktigt bra belöningen än men pipleksaken fungerar oftast mycket bra, men även boll i snöre är uppskattat. Det svåra är bara efteråt då Röja måste ta några ärevarv innan hon kan komma tillbaka, byta mot godis och fortsätta träna. Men ärevarven blir kortare och kortare för varje gång vi tränar men också för varje gång man belönar henne. Hon är positiv, framåt och rolig att träna med och man kan nästan se när ärtan faller på plats och hon förstår vad hon ska göra. Att träna för godis är inte lika roligt som för leksak och enbart med godis kan hon ofta kännas omotiverad.

Att lämna Röja ensam har varit ett problem men det börjar gå åt rätt håll och efter att ha pratat med uppfödarna så har jag nu fått lite nya idéer om hur jag ska gå till väga. För problemet är inte att hon har separationsångest utan snarare att hon är bortskämd och tycker att det är tråkigt att vara själv. För när man t.ex. lämnar henne i så börjar hon gnälla så fort man vänder ryggen åt henne och hon provar med olika sorters skall och gnäll för att man ska komma till henne. Att det inte är separationsångest är även tydligt på att hon inte blir låg, har svansen mellan benen eller att hon efter ett tag kan lägga sig ner och sova.

Ska försöka få slut på blogtorkan och bli bättre på att uppdater bloggen lite oftare. Nu laddar vi inför utställningen på söndag.

Auriga är hemma

2010-05-06T12:48:00.001+02:00

****UPPDATERAD 7/5****
Auriga är nu hemma och är välbehållen!!!

~~Leonbergertiken Auriga är försvunnen!!!~~

Hon försvann den 5 maj från Rolvsøy i Norge ca. 5 mil från Svenskagränsen och det kan var så att hon är på väg hem till Skövde. Auriga var i Norge för att paras men rymde från sin "date" och nu har ingen sett henne!

~~Snälla sprid detta vidare så att de kan hitta henne!~~

~~Matte~~ ~~Frida~~ ~~nås på mobil nr xxxxx-xxxxx~~

~~Snälla sprid vidare!!!~~

Bilder från kennel Lejonhjärta

Utställning

2010-05-02T09:50:00.000+02:00

Igår gjorde Röja premiären som vänstervarvare på Vara-Grästorps Brukshundklubb och jag är så himla nöjd med henne och med kritiken.

Kritiken löd; Härlig glad tikvalp med vackert huvud och uttryck. Fin hals, bra vinklar fram och bak. Ännu lite grund i bröstkorgen, välver något i ryggen så väl i stående som i rörelser. Rör sig trevligt emellanåt. Fint visad. BIR, HP

Om man bortser från att riesen-studsbollen och matten behöver träna på att trava så gjorde Röja ett mycket bra jobb med att stå stilla mestadels av tiden då domaren tittade på henne. Att titta på tänderna var inga problem och domaren blev inte ens upphånglad av henne.

Stort grattis till Frida och Ilta som fick HP och till Anette och Nova till BIR-valp och HP.

Time to say goodbye

2010-04-16T21:04:00.000+02:00

Efter 10 år och fem månader var det dags att ta farväl av världens bästa Jackie.

Du fattas mig, du fattas mig så att det skär i bröstet! Sov gott världens bästa Jackie. Vi ses vid regnbågsbron och röj nu så mycket du kan!

Att det ska vara så svårt...

2010-04-07T21:23:00.003+02:00

att få ihop ett blogginlägg! Vi har ju gjort massor men har för tillfället väldigt svårt att få till det. Få se nu...

Vi har vari på IPO träning och fått kampa. Det går bra och hon har ett bra bett och kämpar på bra. Matten sköter sig och kamplek kommer nog bli en bra belöningsform, bara vi tränar vidare på byteshandeln.

En del spår har hunnits med där med blandat resultat. De två första så fattade hon inte så mycket men när vi gick över till godisspår fick hon några aha-upplevelser och började koppla vad det gick ut på och att man tjänade på att ha näsan i backen.

Tänderna byts men börjar bli lite orolig nu när hon börjar få fyra canintänder och valptänderna inte ens är lösa. Får vänta lite till och sedan får jag väl fråga veterinären.

Röja har idag upptäckt världens roligaste sak, harar. Två stycken (kan ha varit samma) hittade hon på åkern idag som hon snabbt och med glädje jagade. Stendöv blir hon och matten MÅSTE träna upp kastförmågan med kopplet och få bättre kondition för att ha en chans att få tag på den lilla svarta jakthunden.

Sen är frågan vem jag ska bli förbannad på, antingen folk som slänger skit över allt, den lilla svarta eller matten. Troligtvis är det jag som ska få skäll. För idag har Röja visserligen varit jättedukigt men hon inser inte rikligt risken med att apportera/hämta/leka med "sån där gul grej" som jag tror är glasfiber (kill-kill, kallades det när jag var liten i alla fall) eller att hämta gamla glasburkar, tappa dem efter halva vägen och sedan plocka med sig lämplig bit till matten, som får panik över att hon kommer skära sönder munnen och hela sig själv.

Aprilkväll

2010-04-07T20:41:00.004+02:00

Njuter av kvällen ute på trappan. Röja gör det hon är bäst på och förväntas göra dvs röjer omkring på gräsmattan. Den gamla (och) matten filosoferar, njuter av fågelsången och lukten av gödsel.

rosa t-shirt

2010-03-31T09:33:00.001+02:00

Efter plastfarmors resa i usa har Röja fått en rosa t-shirt :)

Efter spår...

2010-03-30T12:17:00.001+02:00

Är man så här trött. Spår nummer två tog Röja i söndags och det gick galant, över stock och sten, utan att träffa på ett enda spöke eller troll. Detta spår var med synretning men jag tror inte att detta är något att fortsätta med då hon stressade upp sig väldigt mycket och jag tror det är lätt att få ett spår som blir fort och fel.

Valpträff

2010-03-22T13:43:00.003+01:00

Igår vad det valpträff i Sölvesborg och 9 av 10 valpar kom på träffen och det var mycket roligt att få träffa valpar, mattar och hussar igen.

Dagen började klockan 3 då väckarklockan ringde och en timme senare sov både Röjan och jag gott i bilen medan Mikael agerade chaufför (Han hade frivilligt erbjudit sig) Kissepause och frukost i Björkäng och klockan 9 var vi på Sölvesborgs brukshundklubb, pigga och utvilade

Vi började med en fika och sedan gicks alla valpar igenom för att se hur de hade utvecklats och vad man skulle träna vidare på. Röja visade sig från en bra sida och kom med leksakerna utan att göra ärevarv. Byteshandeln börjar göra verkan.

Valparna är fortfarande mycket jämna och lika varandra, de har bland annat samma idé om att man ska kissa högst upp i snödrivorna. Av och på knappen fungerar fortfarande på samtliga valpar och de är mycket sociala och framåt.

Efter lunchen fick alla prova på spår och det var första gången för alla utom R-Jerry som började träna i torsdags. Det var blandade resultat på spåren men över lag så såg det mycket bra ut. Röja tyckte det var spännande men varje gång hon släppte spåret för att titta i skogen så träffade hon på spöken som gjorde att hon glömde bort vad hon höll på med, men till slut hittade hon en vante och blev mycket mallig. Stolt studsade hon ut till de andra för att visa vad hon hittat. Så nu när snödjupet börjar sjunka är det dags för mer spår!

Efter spåren tittade vi på hur man lägger en bra grund i kampen som belöning och sedan var det tyvärr dags att bege sig hemåt. Tiden går alldeles för fort när man har roligt. Kort och gott var det en mycket rolig och intressant dag. Jag har fått många bra idéer att träna vidare efter, tips om mat och utfodring, "bra-att-ha-prylar" och Röja har börjat skriva en lista över saker som kan vara bra att ha... Längtar så till nästa valpträff!!!

Förlåt

2010-03-15T11:49:00.002+01:00

för de dåliga uppdaterandet! Men sanningen är den att bloggen prioriteras inte så högt för tillfället då jag har hittat nya spännande skolämnen att fördjupa mig i. Vad sägs om psykiatri, jättespännande, jag börjar även bli gammal som tycker att historia är intressant. Dessutom så läser jag retorik nu, det är spännande men lite klurigt då jag inte än har kommit in i hur det fungerar med högskolan och det tänket. Kemin kommenterar jag inte ens men jag siktar på G, sen får vi se om jag och läraren har samma kriterier för att få G.

Den lilla Röjan växer och frodas men fortfarande har JAG problem med hennes ätande eller inte ätande rättare sagt. Då hon äter hundgodis, korv, mjukost, kottar, löv, stenar, päls, fimpar, grankvistar men inte sin mat... Att spetsa med filmjölk fungerade i två dagar sen vad nyhetens behag mättat. Har till och med bytt foder men hon är kräsen den lilla... Men skam den som ger sig!

Till helgen blir det valpträff, vilket ska bli jätteroligt!

IPO helg

2010-03-07T20:15:00.002+01:00

I lördags morse funderade jag på om jag verkligen var rikligt klok, trots att väckarklockan ringde klockan 5 och termometern då visade -24 så paltar man på sig för att spendera en hel dag i ett ridhus. Det blev som tur var varmare under dagen och när solen gassade på så blev det mycket behagligt.

Röja var den som var yngst och vi lekte lite med trasan och jag fick lite tips på hur jag ska fortsätta leka med henne. Massa miljöträning har det även blivit och mycket hälsande på folk och hundar. Viss träning har det även blivit i momentet "folk/hundar-kan-passera-utan-att-du-måste-hälsa-eller-bita-dem-i-händer/ben".

Jag tror däremot att jag måste bättra på miljötränings biten då hon har mycket svårt att hinna kissa på nya ställen. Hon glömmer även bort att dricka även om jag ger henne vattenskålen och att äta ut matskålen går inte. Fast där är nog frågan mer om det är jag som är löjlig och förvärrat detta beteende då hon stundvis inte vill äta ur sin matskål, men att äta på golvet eller ur handen går bra...?!

På grund av kylan känner jag väl att jag inte rikligt kunde ta del av så mycket teori som jag önskat då jag är så rädd att Röja ska få ytterligare en uvi, så vi har mestadels suttit och gottat oss i värmen och tittat på de andra genom fönstren. Jag är ändå mycket nöjd med helgen och det har varit mycket kul.

Lite skryt är också tillåtet då det är min blogg. Den svarta, håriga studsbollen satte tydligen fullbett och charmade många när hon studsade fram med bytet som hon fångat =)

Röja 15 veckor

2010-03-05T11:22:00.004+01:00

Från att ha varit jätteduktig med att tala om att hon ville gå ut har Röja blivit helt hopplös. Förut gick hon mot dörren och pep, nu mera säger hon inget och går inte ens mot dörren. J**la uvi till att sabotera! Fast nattetid är Röja fortfarande duktig, i natt väcktes jag av att hon stod över mig och pep. Egentligen får hon inte får vara i sängen men nu var det ju faktiskt en kris(kiss)sutation!

Igår kväll trottsade vi kylan och åkte till valpkursen och det gick riktigt bra om man bortser från den nära-döden-upplevelse Röja upplevde då en man skulle leka upp sin hund. Hon uppskattar tydligen inte män som hoppar, studsar och tjoar. Så fort hon kom ur bilden kände hon igen lukterna och blev glad och när hon kände igen de andra valparna blev hon överlycklig. Att lagom inte finns med i en riesens vokabulär visste jag men hon var så positiv och uppspelt under teorin att jag trodde hon tappat sin av-knapp.

Vi fick lära oss grunderna i att gå i koppel och detta kommer bli ett spännande kapitel och väldigt mycket tålamod kommer behövas från mattes sida. Fram tills nu har hon mestadels sprungit lös ihop med Jackie, då hon har en viss förmåga att koppla in fyrhjusdriften så fort kopplet sätts på och Jackie är lös... Koppel träningen kommer även kräva viss simultankapacitet alternativt en tredje arm för att få ihop koppel, leksak, godis och vantar. Av-knappen hittades så fort vi kom in i bilen och hon sov gott hela vägen hem.

Under veckan har vi försökt oss på lite burträning, det går trögt men skam den som ger sig. Vi har fortfarande väldigt delade meningar angående buren då hon kan ligga och sova i den om jag är i samma rum, lämnas hon och buren ensamma däremot - protesterar hon högljutt.

Pälsen har fått sig en omgång och vi har försökt oss på lite utställningsträning, eller i alla fall att stå... Hade tänkt lägga upp en bild men blir inte klok på färgerna, i PS är bilderna bra men i visningsprogrammet ser de förj**liga ut. Så det blir tomt på vilder tills jag fixat det... Tyvärr.

Ombyggnation

2010-03-03T10:24:00.002+01:00

Håller på och möblerar om lite... Har jag missat att länka till dig så meddela detta!

Stundvis...

2010-03-02T10:11:00.003+01:00

känns det ganska tungt, det är mycket strul med studiestödet och som vanligt har jag framtidsångest. Jag hade/har bestämt mig för att inte må dåligt över saker som jag inte kan styra över men tydligen så är jag inte så lättövertalad... Ja, ja nog om detta. Veckan bjuder på valpkurs på torsdag och träningsläger i helgen, matten ska få lära sig hur man leker men en riesenräcer. Detta ska bli mycket roligt och lärorikt.

Röja har fått mycket snygga öron efter tejpningen och matten börjar få finess på hur man tejpar. Kloklippningen går som en dröm och Jackie har fått ny frisyr och för en gångs skull är inte jag inblandad i friseringen, utan det är Röja själv som gett början till dreadlocks på hennes huvud. Vad hon kan den lilla svarta.

Hon har sina idéer om hur saker och ting ska göras för att bli rätt och detta börjar redan bli smärtsamt. Kom betyder tydligen skynda dig hit och hoppa upp i mattes famn. Sitt betyder studsa som en boll och sätt sedan ner rumpan. Ligg innebär att man ska slänga tassarna på mattes fötter...

Spökålder

2010-03-01T09:30:00.003+01:00

Röja har nu kommit till den period när saker helt plötsligt blir jätte farliga, snödrivor som man passerat tidigare försöker äta upp henne och en tröja som ramlat ner på golvet är ett fasansfullt monster. Saken gör det inte bättre när Jackie börjar skälla för att Röja varnar för någonting. Så det får bli enskilda promenader nu ett tag för att undvika att skrämma Röja mer än nödvändigt.

Valpkursen var inställd i torsdags p.g.a. vädret men det gjorde inte så mycket för nu har jag haft god tid på mig att göra min läxa som var att komma på fem belöningar för Röja.
1. Kampa
2. Jaga
3. Godis
4. Bus
5. Klapp och gos

Vi tränar vidare på ögonkontakt och det går riktigt bra, det är verkligen roligt att ha en hund som kan koncentrera sig och varje dag glädjs jag åt att jag fått denna underbara Röja som kan och vill träna, som kan ta det lugnt, vara gosig och stundvis fullständigt galen.

I skolan går det framåt och jag har lyckats skriva godkänt på senaste kemiprovet om de flytet håller i sig är upp till bevis på fredag då nästa prov kommer. Psykologin, historian och engelskan är så gott som färdiga, så nu letar jag extrajobb och sommarjobb.

Video-blogg

2010-02-24T19:51:00.001+01:00

Dezzi ställer upp som barnvakt när matte har lång dag i skolan.

Valpkurs

2010-02-18T22:26:00.003+01:00

Idag började valpkursen och jag tror den kommer bli givande. Det var även roligt med så olika raser det var bl.a. american akita, lagotto, dansk/svensk gårdshund och golden. Idag var första övningarna lätta då vi redan börjat träna på kontakt men vi får väl se hur det går framöver, då koppelgående och att inte leka och hoppa på allt och alla är vår starka sida.

För övrigt kan jag meddela att jag tillsvidare drar tillbaka reklamationen (Sorry Ulla) och ska istället införskaffa en vadderad skyddsdräkt till henne och en uppsättning kuddar för att rädda skåpluckorna från hockeytacklingarna... I stället kan jag däremot erbjuda ett stycke Michelin som fått idén om att ma ska fånga bubblorna som kommer ur vattenskålen när den fyller på sig själv. Vilket kortfattat resulterar i att det är vatten över hela bänken...

Stackars...

2010-02-16T23:22:00.004+01:00

Röja har fått UVI igen och ny medicin som förhoppningsvis fungerar bättre. Sedan blir det att ge tillskott av c-vitamin för att förebygga.

Annars rullar allting på och hon blir mer och mer härlig, rolig och tokig för varje dag som går. Men så igår så slog hon de senaste rekorden i tokighet... Då hon rusade från datarummet in i köket, bresladdade in i köksskåpet så att det dundrade. In i datarummen, vänder under databordet och pang! Bresida in i skåpet igen... Vidare under databordet, dunkande i datorn och pang in i skåpet igen... Tur att hon bresidade in, eftersom att hon inte bar hjälm.

Så tror ni man kan reklamera henne eller kommer jag behöva sätta kuddar på alla skåpsluckor?

Röja 13 veckor

2010-02-13T08:09:00.004+01:00

Röja har under veckan fått sin vaccination och blivit vägd, vågen stannade på 11 kg. Dessutom har Röjan fått träffa tant Jizza och fröken Lea för att sedan få öronen tejpade. Det är svårt för riesenflickan att inte klia bort tejpen men vad gör de? Jag får ju då träna på att tejpa.

Nu återstår bara lite fototräning för den lilla och mig. Mestadels fastnar Röjan på bild som ett svart streck eller en suddig krumelur. Träning, träning, träning.

Vi har anmält oss till valpkurs på Vinna hundcenter som börjar den 18 och jag ser framemot att få nya kunskaper och kunna så smått börja träna.

Kapad blogg - Röja

2010-02-10T13:01:00.006+01:00

Eftersom att Jackie kapade bloggen gör jag nu också ett försök. Enjoy!

Jaga katter - Ååå vad roligt!
Leka med Jackie - Ååå vad roligt!
Leka med matte/husse - Ååå vad roligt!
Kampa - Ååå vad roligt!

Gå i koppel - Tråkigt, går så långsamt!
Klippa klor - Okej om jag får mjukost på tub.
Andra hundar - Ååå vad roligt!
Lyssna - Stendöv.

Godis - Gott!
Dezzi - Surmupp.
Tigra - Vassa klor...
Åka bil - tråkigt, sover!

Min mat - Tråkig.

Jackies mat - Mums!

Mattes mat - Luktar gott.

Klicker - Kul.

Ridhus - Bajs, mums!
Duschen - Livsfarlig.
Mattes tofflor - Ååå vad roligt!
Buren - Tråkig.

Snö - Ååå vad roligt!
Dammsugaren - Helvetes maskin förenad med livsfara!
Golvmoppen - Ååå vad roligt!
Människor - Ååå vad roligt!

Blogga - Överlåter det till matte.

Kapad blogg - Jackie

2010-02-10T12:03:00.007+01:00

Som pensionär har man vissa förmåner, man får bl.a. höra lite dåligt, göra som man vill, skälla på saker för att man ser lite dåligt, stanna och lukta hur mycket man vill, förutsatt att matten inte är med på promenaden, hon visar verkligen ingen respekt för de gamla i samhället.

Matten är däremot bra på andra saker som att glömma min mat på diskbänken. Så det är väl inte konstigt att man på äldre dar' blir förvirrad och äter maten som står på den andra bänken, det kan ju vara så att hon glömt min mat där... Oftast är det katternas mat men om hon nu har alzheimers light, så vad har jag då, eftersom att man blir som man umgås?

Att leva som pensionär är mycket skönt men stundvis lite långtråkigt då matten anser att jag är för gammal och sliten för att köra agility. Eftersom att hon nu anser att jag är gammal har detta medfört dålig hörsel, eller selektiv hörsel är kanske ett mer korrekt ord. Den dåliga hörseln visar sig oftast då matten får för sig att gå upp mitt i natten för att promenera eller då hon får för sig att det är dags för kloklippning eller frisering.

För några veckor sedan kom matten hem med en liten svart sak. Matten var så glad i den lilla saken att även jag drogs med i lyckan. Så är det inte längre, eller delvis iallafall. Matten är lika förtjust, jag är inte lika imponerad längre. Helt plötsligt har jag blivit nybliven förälder eller om jag bara har blivit storasyster vet jag inte, de andra alternativen är ofrivillig stödförälder och/eller idol. Det jag däremot vet är att matten inte längre tar sitt ansvar! Det är jag som måste sova jämte henne, jag som måste kånka runt på saken under promenaderna och jag som måste leka med henne. Vart tog mitt pensionärsliv vägen?

Fast å andra sidan så är hon lite rolig ibland, märk väl IBLAND t.ex. när hon kommer och vill leka och sedan vill bli jagad eller när hon får igång katterna. Hon är dessutom inte så smart, vilket är till min fördel. För vill jag ha hennes ben eller leksak så lådsas jag bara att min grej är mycket roligare, hon släpper då sin grej och vips så blir båda mina! Trots att hon inte är så smart har jag lärt henne hur man har dragkamp och hur man ska låta under tiden. Jag blir faktiskt lite stolt... Lite! Har jag tur kanske att det kan bli hund av den lilla svarta saken till slut...

Nu ska jag fortsätta med att hålla mig undan matten för att slippa bli borstad...

Trötter

2010-02-08T14:25:00.001+01:00

Videoblogg

2010-02-08T09:19:00.001+01:00

Testar att mms.a en film på knäppisarna :)

UVI...

2010-01-28T15:07:00.003+01:00

Jag har de senaste dagarna tyckt att Röjans rumsrenhet har blivit mycket dålig. Då vi har hittat små pölar lite överallt och några gånger har det sett ut på henne som att hon kissat på sig. Trodde till en början att pölarna berodde på att hon blev lite orolig när vi hade nattgäster men när hon kissar ner sig är det något annat. Så idag har vi varit hos veterinären och gjort kisseprov och det var som jag misstänkte, en urinvägsinfektion. Så nu blir det medicinering i tio dagar och när det är dags för 12 veckors vaccineringen gör vi ett nytt prov.

När vi ändå var hos veterinären så vägdes hon och vikten ligger på 9 kg. Inget fel på den och jag ska försöka med att sluta oroa mig för att hon är tunn.

Utan att ha tränat så mycket början Röja komma med leksakerna och vilja leka med dem. Har även börjar klicka in henne och tycker hon förstår riktigt bra. Hon har fått jättefin ögonkontakt tack vare mjukost och klicker. Nattetid sover hon nu utan bur och på dagarna ligger hon i sin bädd och Jackie ligger i soffan, då Röja inte ännu kommer upp i den.

I lördags...

2010-01-25T10:26:00.002+01:00

Var vi på miljöträning i Axvall(a?). Det var mycket trevligt och efteråt fick jag med mig en rejält trött Röjare hem. Jag behöver inte säga att hon skötte sig exemplariskt, för det vet alla redan :P

På vägen hem gick vi in i Julahuset för att köpa lite tuggben och glykosamin till Jackie. Inne i djuraffären så lyckades den halvsovande Röjan ändå tjata sig till ett täcke som de hade utförsäljning på. För hon har redan lärt sig att det är svårt som nybliven "mamma" att motstå tjat och menande blickar... Ja, ja nu har hon något att växa i.

Mindre bra var väl att jag efter att ha provat täckena upptäcker att man tydligen blir väldigt smutsig om skorna när man går i snö och sedan in och tränar i ridhus. För det syntes mer än väl vart jag hade gått och stått inne i djuraffären. Så efter att ha gått omkring inne där och tillslut blivit av med bevismaterialet på skorna, så jag gå och betala utan att de märkte att det var jag som smutsat ner... Stackars människa som fick städa efter mig...

Hemma gjorde inte Röjan många knop och det var en lugn lördagskväll med fredagsmys.

Drömmen om en egen säng...

2010-01-22T12:28:00.005+01:00

Under sina 10 år har Jackie alltid haft idéer vad gäller sovande. Fram tills hon var 7 år skulle hon alltid sova under sängen. Nu mera ska hon sova och gosa med husse i sängen, aldrig med matte. Ligger matten i sängen så lägger hon sig så långt ifrån henne som möjligt eller så lägger hon sig på golvet, soffan eller i sin bädd. Inte ens katter är välkomna att dela sovplats med henne, ännu mindre den svarta. Detta har inte Röjan förstått eller så vill hon inte förstå och det skapar vissa diskussioner...

Och inte nog med att den sovplats man vill ha är full med leksaker och ben, så ligger där alltid en liten svarting! Idag var till och med Röjas bur är bättre att ligga i (och då ska det tilläggas att Jackie är rädd för allt vad galler och burar heter). Men jag tror Jackie har börjat tänja lite på sina idéer om att alltid ligga själv. Nu mera låter det så här: "Jag lägger mig inte jämte henne, det är hon som lägger sig jämte mig"

Så jag tror inte riktigt att Jackie håller med om att Röja är trevlig när hon sover, för det gör hon alltid på fel plats...

Vad är det jag har köpt?

2010-01-21T09:04:00.005+01:00

Jag trodde det var en riesen, men eftersom att Rut är mer piraya än hund så började jag tro att Röja kanske också var det. Men så fel jag hade. Nu vet jag vad hon är, Röja är en krokodil! Ni ska se hur hon lurpassar på sitt byte (d.v.s. katterna), vilken precision hon har och hur ljudlöst hon smyger på bytet. Hon hoppar på dem, tacklas och morrar och katterna flyr för livet från den landlevande krokodilen. Men största anledningen till att kon kategoriserats krokodil är hennes dödsrullningar, likt en krokodilen snurrar hon runt för att slita sönder de större bytena (i detta fall kampleksaker, bollar i snöre, handskar och tuggben). Krokodiler ska tydligen göra detta för att de inte kan tugga men denna lilla krokodil är unik. Hon kan faktiskt tugga!

Foppatofflorna har fått ett nytt unikt mönster (dessa kan säljas dyrt om någon är intresserad) inte för att hon haft tråkigt, utan för att "man inte ska stjäla från hunden". Så för att matte inte ska stjäla så leker vi istället med dem. Det kanske enbart är jag som är löjlig men hon var ju faktiskt duktig som kom med dem. Att kampar med foppa är både på ont och gott för att just då försvinner krokodilen och dödsrullningarna och istället blir hon kamphund.

På tal om att man inte ska stjäla utan byta saker, så tror jag även Röjan har förstått detta. För varje gång jag köpt foppan av henne och ska ställa tillbaka den ligger det ett tuggben eller leksak där foppan stod sist. Jisses, vilken smart hund eller förlåt krokodil jag har!

Röjan a.k.a krokodilen!

Röja 9 veckor

2010-01-18T08:28:00.000+01:00

Röjan

2010-01-16T14:57:00.004+01:00

Jag är bara sååå nöjd med Röja. Igår tränade vi på att åka bil, det gick väl sådär bra eftersom hon somnade så fort vi satte oss i bilen. :-) När vi kom in på Hööks i Borås, lyckades hon charma hela personalen genom att vara så söt, snäll och lugn för att vara så ung... De skulle bara se henne hemma, tänkte jag för mig själv... Röja fick iallafall gjort slut på sin månadspeng genom att köpa en säng och lite leksaker.

Efter det var vi bjudna på middag hos mina föräldrar och även dem lyckades hon charma totalt. Jag är så himla nöjd med Röjas insats igår, hon tvekade lite (5sekunder) att gå in hos päronen men hon tog mod till sig och sprang in. Väl inne hälsade hon lugnt och försiktigt på alla och nafsade morsan i tån när hon inte såg henne. Efter det tog hon en tur på nedervåningen, kollade läget och somnade sedan mitt på köksgolvet. Behöver jag påpeka att hon är trygg.

När hon vilat en stund fick hon lekt med familjen, hälsat på syrrans något trevligare katter och visat att man inte ursäktar sig för att man finns om man är riesen och hon lyckades dessutom få flera frivilliga hundvakter.

Jag älskar verkligen denna lilla Röjare!

Livet...

2010-01-15T07:48:00.004+01:00

är hårt, sa bonden. Grymt, sa grisen.
Jag är inte roligare än en buske.

Men hur roligt kan det vara egentligen? Hon har ju mig att leka med liksom... Fast kanske det är de som är problemet... (Får fundera på det ett tag.) I vilket fall så har busken/häcken allt! Man kan bita, ruska och göra utfall mot när den kastar snö, klättra, äta och leta efter godsaker i den. Kort och gott man kan göra allt! Så det är ganska glasklart, vem behöver en tråkig matte när man kan ha en buske!

Det går framåt!

2010-01-13T12:55:00.006+01:00

I natt sov Röja hela natten och jag fick väcka henne vid halv sju för att det var dags att gå upp. Gjorde morgontoan, lekte lite och åt frukost. Hon är ingen storätare på morgonkvisten men efter att sovit lite så gick resten av frukosten ner. Jag begav mig sedan iväg till skolan och sambon tog över. Han och Röja kommer bra överens och jag tror inte han lyckades bli biten i rumpan idag. (Fråga mig inte hur han lyckades med det.)

Jackie har som smått börjat acceptera den lilla, hon gillar henne inte men hon finns och vi kommer inte bli av med henne. Röja däremot ääälskar Jackie och hennes leksaker, hennes säng och hennes päls. Fast hon har lärt sig att Jackies säng kan man bara besöka när hon inte är där. Surare kärring får man leta efter, men hon försöker fortfarande göra närmanden när Jackie ligger där. Hon är ihärdig och uppfinningsrik, här prövas det mesta. Allt från att göra sig så liten som det bara går och sedan smyga till att studsa fram.

Rumsrenheten går bra så länge man är uppmärksam och hon har till och med gått till dörren några gånger för att få komma ut. Vi försöker att inte bära ut henne så mycket utan att vi lockar med henne ut och att vi då heller är ute en längre stund för att hon ska få göra ifrån sig. Oftast sätter hon sig direkt och jag tror att detta kommer bli det minsta problemet.

Problem har vi däremot med att Röja gärna leker men inte med mig eller jo, hon leker med mig genom att hänga i byxbenen, armar, händer och fötter. Denna sorters lekar uppskattar hon men inte jag. Men jag får väl påpeka att jag hade ett halleluja moment i morse, då hon kom med en boll och bjöd upp till lek. Då kom en liten glädje tår och jag insåg att jag alldeles för lätt målar fan på väggen.

Mycket dålig bild men visst ser hon för skön ut?

Äntligen

2010-01-10T17:27:00.004+01:00

är hon, Röja här!

Resan hem gick mycket bra och Röja låg och stensov konstant. Vi var dock elaka och väckte henne tre gånger för att ta kissepaus längs vägen.

Hemma har hon nu börjat acklimatisera sig men hon har stora invändningar mot några av våra ideer. Hon ogillar skarpt att bli väckt om natten för att gå ut och kissa. Fast å andra sidan vill hon inte gärna gå ut och kissa på dagarna heller. Kanske kan det bero på att det är så himla kallt ute och varmt inne. Men hon börjar lära sig att så fort man är färdig så rusar man mot ytterdörren och väl inne finns ett par skitroliga tofflor som man kan stjäla om matte inte är med på noterna. (Det vill säga så lyckas hon allt för ofta)

Men vi har även olika åsikter om buren. Jag säger att det kommer att bli världens bästa ställe. Röja är skeptisk. Jag säger att det är bättre att sova där än mitt på golvet bland galna katter. Hon protesterar högljutt. Man kan äta där inne säger jag och hon försöker på alla sätt och vis att ha någon kroppsdel utanför. Ja, ja skam den som ger sig. Buren ska bli världens bästa plats.

De galna katterna bidrar iallafall med något gott, det stärker mig som den goda, trevliga och trygga flockledaren. katterna blänger, skriker elaka saker och vem tröstar då med sin trygga famn...? Snacka om att utnyttja läget. Hehe...

En högst ovillig fotomodell, iallafall på stillbild.

Hoppas det gick bra för er andra att komma hem och det var jättekul att få träffa så så många av kullsyskonens nya familjer och självklart Thorax med matte.

Nu vet jag...

2010-01-05T08:42:00.001+01:00

vem som är en Röja, tiken med pricken på huvudet. Får gå igenom de bilder jag har och se om hon finns med bland dem.

Åååå, nu är det inte många dagar kvar!

Året som gått...

2010-01-01T17:59:00.004+01:00

Jackies år kan sammanfattas med att hon fyllt jämt (10 år), många nya och roliga leksaker, godis, livsglädje, klickerkurs och barnvaktning.

Jessika har haft humörsvängningar, pluggat, photoshoppat och varit arbetslöshet. Nya arbetsuppgifter har dock kommit med toalettskurning, golvmoppning, äckel och hårtussar. Därefter var det komvuxstudier, en problembil, viktuppgång, klädbrist och slutat med godisätande. Nya vänner som funnits och gamla har försvunnit. Varit på riesenläger med lånad hund och utan hund. Haft många och långa valpdrömmar. Varit hundvakt, frisör och alltiallo.

Lite resande har hunnits med, som en Polenresa, Tysklandstur, Skånetripp och jag har en sambo som blivit gammal. Varit på stora kalas och små grillkvällar med några små bakfyllor och olika slags bukfyllor.

2010
Först ser vi fram emot tillökningen som kommer.
Efter det har jag som mål att komma in på någon utbildning som är på minst ett år. Jag ska även ta tag i mina laster, helst sluta med dem helt men främst minska på dem.

Nyårsafton

2009-12-31T19:23:00.007+01:00

Årets sista promenad är gjort och när vi var ute hade folk tydligen redan börjat skjuta raketer. Själv hörde jag inget och reagerade inte förrens sambon påpekade att de hade börjat skjutandet. Vi har turen med att de närmsta grannarna inte skjuter och de som jag var lite fundersam över, tydligen har åkt iväg. Yes!
Dezzi var lite stressad under promenaden. Jackie som är dement, har tydligen blivit hörselskadad nu för tiden och reagerade inte det minsta. Lea som är här på lite semester reagerade inte förrens en hare dök upp med panik. Då förstod hon att det kanske inte är någon idé att lyssna på den däringa dövingen som håller i kopplet.

Men nu är läget lugnt igen och vi laddar inför kalasandet på märgbenen, radion ska snart på och sedan bär det av mot tvsoffan.

Gott nytt år på er alla!

Test

2009-12-27T12:30:00.001+01:00

Skickar en bild från mobilen.

Hämnden är ljuv!

2009-12-26T18:40:00.003+01:00

Katterna råkade stjäla min Jansson och inte nog med det, så råååkade de förstöra ugnsformen också. Nu är hämnden i full gång och gröten och (en ny) Jansson är preparerad med tabasco.

Fast det verkar ha dålig effekt, katterna försöker inte ens hoppa upp på bänken och stjäla maten, det enda som har hänt är att jag fått huvudvärk av lukten från tabascon. Ja, ja shit happends och nu har jag gjort ett försök att uppfostra katta(stroferna), nu får sambon fixa resten.

Åter till English speaking country project.

Julkort

2009-12-22T09:35:00.001+01:00

R-kullen

2009-12-21T08:07:00.013+01:00

Igår var sambon och jag på besök på Ryssbergets kennel och vi fick träffa de små. De var alla helt underbara små krabater, helt orädda och framåt.

Valparna var mycket hanterade och de får lyssna på en cd-skiva med 99 olika ljud på. Allt från skrattande barn till gnisslande dörrar och skrammel.

"Höger fram och lite på örat"

???

"Höger fram"

"Höger fram"

Mycket gjort idag!

2009-12-15T20:34:00.003+01:00

Har tagit itu med tvättberget, (tacka vet jag när man brukade boka tvätt-tid, då blev det tvättat oftare) frysen är avfrostad, duschen skurad och Jackie har fått pedikyr och ny frissyr på benen. Anledningen till Jackies frissering beror på att vi äntligen fått lite snö. Tyvärr bidrar inte snön bara med att pensionären får glädjefnatt, utan med terrorisering genom att fastna mellan trampdynorna och på benen, så hon får svårt att gå. Men så kom jag på en briljant idé! Så efter en lätt frissering så var problemet löst och hon har fått fina rakade pudeltassar.

Resten av dagen har jag pluggat inför kommande kemiprov och jag vet inte vad som flög i mig när jag sa att jag gärna gör det på torsdag, men det kanske är lika bra att få det gjort innan jullovet.

Nio dagar kvar till jul och det mesta är fixat, gött! Så sista dagarna innan jul ska Jackie och jag ha horisontellt läge och slappa i soffan. Vilket vi inte gjort tillsammans på... jag vet inte hur länge!

Hemma igen

2009-12-14T17:33:00.004+01:00

Helgen var mycket trevlig, tyvärr missade jag skäggen då vi gick på mässan på lördagen men fick istället klappat på en pöjk i riesenmontern.

Klappade gjorde jag även på Hill, som blev mycket lycklig över att få träffa sin gamla "barnvakt", fåren och även nytillskottet Nell.

Tyvärr rusade helgen fort iväg och vi var tvungna att bege oss iväg hemåt igen. Kameran var med men tyvärr så glömde jag ta med kameran både till mässan och till fåren :( Får försöka gott göra det någon annan gång och får försöka ta mig upp till lammningen.

Förövrig så gick mitt matteprov bra och jag är äntligen godkänd i matte b - kursen!!!

Fullt upp

2009-12-08T08:13:00.004+01:00

Helgerna fram till jul är fullbokade. Förra helgen var jag som sagt på High School Musical och den resan gick över förväntan och till och med tåget upp höll tiden.

Denna vecka väntar nationelltprov i matte, vilket kommer gå åt skogen eftersom att jag och "det logiska" i matten inte kommer överens Jag kan räkna men vet inte när jag ska använda vilken formel. Ja, ja nog om detta. Till helgen är det Stora Stockholm, Hund2009. Sambon och jag beger oss uppåt redan på torsdag kväll för att hinna med allt. Shopping, glasögonprovning, vallning och massa prat står på schemat. Ska försöka hinna med att titta på alla (16) riesens som skulle ställas och ta lite kort också.

Helgen där på beger vi oss söder ut för att klappa och klämma på de 10 svarta skäggtrollen.

I helgen...

2009-12-03T20:41:00.003+01:00

bär det av till Stockholm. Jag ska åka med syrran och vi ska bo gott på hotell, gå på High school musical, shoppa och äta hotellfrukost! Ska bli hur kul som helst. Syrran har längtat jätte mycket och skulle börja packa inför resan redan när vi bokade biljetterna, för 2 månader sedan.

Så igår när jag var hemma och käkade hos dem sa hon något som jag blev väldigt road av och som nog stämmer väldigt bra. "Du är som denna såsen, både söt och sur... Fast mest sur!"
Ja, sanningen är inte musik i allas öron men jag är lite söt i alla fall :-)

En förebild

2009-12-01T07:42:00.003+01:00

Om jag har turen att bli en pigg och fräsch 97 åring så ska jag också köra lydnad precis som George Richards med sin 16,5 åriga tax Hummel.

Titta på dem HÄR!

Så härligt att se dem tillsammans!

Jackie är

2009-11-30T22:09:00.003+01:00

så nöjd över att hon fick följa med på uppfödarträffen. Självklart skötte hon sig exemplariskt. Om man bortser från att hon snarkade ganska högljutt. Husse har tydligen dåligt inflytande på henne.

Någon som skötte sig mycket dåligt idag var ferrarin. Den svalde en cd-skiva och VÄGRAR nu spotta ut den! Imorgon blir det hårdhandskarna på, om den inte släpper ut skivan den naturliga vägen!

6 veckor kvar...

2009-11-27T07:42:00.003+01:00

Tänk vad man kan längta, 6 veckor. Men Röja blir det i alla fall och jag har köpt ett rosa halsband till henne. Det är garanterat för stort men det var fint.

Ett år har gått...

2009-11-15T15:53:00.005+01:00

sedan Pondus fick somna in, tänk vad tiden går fort. Inte en dag har passerat utan att jag tänkt på honom. Min lilla Pucko!

Så till ödets ironi eller en ren slump. Natten till idag föddes vaplarna! 10 stycken blev det, 7 tikar och 3 hanar.

Novembers inlägg

2009-11-12T15:32:00.002+01:00

Då var det dags igen att beklaga sig över att jag är dålig på att uppdatera bloggen och bilderna från riesenlägret har i alla fall fått en egen mapp i datorn nu men inte så mycket mer har hänt med dem. Men SNART borde jag väl få lite tid över till dem. Hoppas jag...

Just nu är det alldeles för stressig med allt vad läsa upp betyg heter, men tydligen så gör jag allt detta slit i onödan. Då man från och med nästa år hamnar i en annan urvalsgrupp till högskolan om man läst upp betygen. Så får satsa på att bli allmänbildad och få 2,0 på högskoleprovet istället.

Annars så längtar jag och hoppas att bli med valp snart, men vi får väl se hur det går med det.

Update nr.2

2009-10-24T10:53:00.003+02:00

För tillfället är det fullt upp med det mesta mycket i skolan, jobb, kamerakurs och uppfödarutbildning. Tiden räcker inte riktig till.
Det är även svårt att koncentrera sig på massa, substansmängd och molmassa när man drömmer om svarta skäggtrollungar.

Men vi lever i alla fall och bilderna från lägret ska jag försöka ta tag i.